Bengt Johansson

Så roligt var det väl inte? tänkte jag när doktoranden skrattade högt åt ett av mina skämt. Sakta insåg jag att skrattet nog mest handlade om att jag var professor och hen var doktorand. Skratt och uppmärksamhet följer status. Direkt kom minnet tillbaka när jag en gång i tiden gick handledarutbildningskurs för doktorander och en av de äldre professorerna berättade om relationen till sina doktorander. Han berättade om deras avslappnade och informella förhållande och sa att de ofta var ute och drack öl tillsammans. Jag undrade lite stillsamt för mig själv om doktoranderna såg på relationen på samma tillbakalutade sätt. Gillade de ens öl? Missförstå mig inte. Kanske var mitt skämt så roligt som skrattet antydde. Kanske hade professorn och hans doktorander en väldigt avslappnad och välfungerande relation. Men min poäng är att vi ofta sammanblandar position med person. Dessutom tenderar vi att bortse från vad asymetriska maktförhållanden betyder när vi själva är den som har makt, formell el...

 Bara så ni vet. Jag har gett upp papperstidningen. Läser inte GP på papper längre, något som jag gjort sedan början av 1990-talet. Nu är det paddan som levererar mina frukostnyheter och repertoaren har ökat sedan jag slutat att breda ut GP över frukostbordet. DN, SvD, Aftonbladet och Expressen har jag scannat igenom när mitt morgon-te är urdrucket. Dessutom har jag tittat lite på SVT Online och ibland slinker även en titt på Sydsvenskan med. Och så GP då förstås. Allt konsumerat långt innan jag sitter vid mitt skrivbord och ska börja jobba.  Jag är inte ensam. Rapporten Medieekonomi - medieutveckling 2024 som Mediemyndigheten släppte igår visar ett antal tydliga trender, en utveckling som inte bara förebådar att papperstidningen förlorat sin position, men också ett antal andra saker som kanske är mer oroande. Åtminstone för oss som bekymrar oss om nyhetsförmedling och den brännande frågan om vem som egentligen ska betala för journalistik. För journalistik kosta...

Åsikter om hur svenska nyhetsmedier bevakar internationella konflikter skiljer sig åt. Inte minst har det visat sig i rapporteringen om kriget i Mellanöstern. Det stora antalet anmälningar till Granskningsnämnden talar sitt tydliga språk. Vissa menar att bilden pro-israelisk, andra att den är pro-palestinsk. Så missnöjet är stort. Men vad handlar det egentligen om?  Värderingsfri kunskap För att reda ut det här måste man hålla isär vissa saker. En skiljelinje är synen på faktauppgifter eller om vi så vill värderingsfri kunskap. Har det hänt? Vem låg bakom? Vilka blev konsekvenserna? Den första nivån i kampen om verklighetsbeskrivningen ligger nära de klassiska journalistfrågorna: Vem? Vad? När? Var? Varför? Journalister tränas i att göra bedömningar av olika källor och här är sanningskriteriet överordnat, inte balans. Ifråga om värderingsfri kunskap finns det inte för journalisten något skäl att tänka på att båda sidorna i konflikten ska få utrymme. Sanningskravet är överordnat....

I lördags satt jag på Yttrandefrihetsscenen på Bokmässan i Göteborg och pratade om desinformation och valrörelser (i USA och Sverige) med DN:s Sanna Torén Björling under ledning av Robert Olsson från Medier och Demokrati. Trevligt samtal inför en stor publik och det som slog mig var att min puls inte ens gick upp. Vana ger färdighet tänker jag. För det har inte varit självklart för mig att prata offentligt, även om jag arbetat som lärare och forskare mer än 30 år. Jag har ofta varit ordentligt nervös och jag minns fortfarande hur mina ben ibland började skaka bakom podiet när jag pratade inför publik. Då var jag glad att mina darrande ben doldes bakom talarstolen. När det var som värst Den som ser mig numera prata inför större eller mindre skaror kanske inte tror mig när jag berättar att jag inte ens kunde läsa en text inför mina klasskamrater på gymnasiet. Vi hade en tyska- och franskalärare som vid varje lektion brukade låta en eller två av eleverna läsa ett stycke högt inför klasse...

Pendeln svänger alltid, från den ena sidan till en den andra. Inte minst gäller det vad som sker i samhället i stort eller i arbetslivet. Som exempel är jag så gammal så att jag genomlevt många organisationsförändringar där det nya ofta känns alltför välbekant. Pendelrörelsen från centralisering till decentralisering och tillbaka igen har jag sett några några gånger nu. Det enda som inte går som en pendel är väl att man blir äldre.  Att förutsäga framtiden är alltid svårt, för att inte säga omöjligt. Jag är oftast extremt dålig på att "se runt hörn". Istället brukar jag tro att utvecklingen går i tangentens riktning, antingen lite "sämre" eller lite "bättre" beroende på hur utvecklingen ser ut just nu. Men pendelrörelsen? Nej, så brukar jag inte tänka. Men låt mig göra ett försök. Den gamla affärsmodellens död Även om jag inte är expert med medieutveckling och medieekonomi går det inte att förundras över den snabba teknikutvecklingen som möjliggjort mån...

Hesa Fredrik, SMS i telefonen och VMA. Exemplen är många på hur vi nås av varningar när något allvarligt har hänt i samhället. Det kan vara stora olyckor, skogsbränder, varningar för snöstormar och oväder. Men vilken kanal och vilka varningsystem fungerar bäst? Och hur ser det ut i andra länder? Har de siren och VMA eller har de andra sätt att varna medborgarna? När jag var i USA för ett antal år sedan fick jag för första gången ett "Amber alert" som är en så kallad cell-broadcast teknik där meddelande visas på skärmen om du befinner dig i närheten. Amber alerts ber myndigheterna om hjälp att hitta bortförda barn och namnet kommer från ett barn - Amber Rene Hagerman - som fördes bort och sedan hittades mördad 1996. Personligen har jag idag appen SOS-alarm på telefonen och får också meddelanden om det hänt något, som exempelvis en brand i närheten eller liknande. Ett sådant meddelande fick jag i vintras då Oceana, vattenparken brann upp i Göteborg och lite senare kändes rökluk...

  Kriskommunikation är inte vad den brukade vara. Förstå mig rätt. Kommunikation och dess förutsättningar förändras väl hela tiden i takt med att samhället och inte minst mediesystemet förändras. Med sociala medier och internet är ju kommunikationen under kriser ganska annorlunda jämfört med några årtionden tillbaka då vi var hänvisade till analoga kommunikationskanaler. Även om tv, radio, tidningar och samtal människor emellan fortfarande är helt centrala för kriskommunikation är även dessa sätt att kommunicera idag i stort sett digtala. Vi skrev en hel del om det här i boken Kriskommunikation 2.0 som finns att ladda ner HÄR . Kriskommunikation i en vänlig informationsmiljö Traditionellt sett sker kriskommunikation i en vänlig informationsmiljö. Mycket handlar om att få medborgare att lära sig saker och ting och handla därefter. I ett första skede för att de ska kunna skydda sig själva och sina närmaste. Hålla sig inne om det blir snöstorm, inte äta samlonellasmittad mat eller hå...