Pendeln svänger alltid - en tid för det lokalas revansch?

Pendeln svänger alltid, från den ena sidan till en den andra. Inte minst gäller det vad som sker i samhället i stort eller i arbetslivet. Som exempel är jag så gammal så att jag genomlevt många organisationsförändringar där det nya ofta känns alltför välbekant. Pendelrörelsen från centralisering till decentralisering och tillbaka igen har jag sett några några gånger nu. Det enda som inte går som en pendel är väl att man blir äldre. 

Att förutsäga framtiden är alltid svårt, för att inte säga omöjligt. Jag är oftast extremt dålig på att "se runt hörn". Istället brukar jag tro att utvecklingen går i tangentens riktning, antingen lite "sämre" eller lite "bättre" beroende på hur utvecklingen ser ut just nu. Men pendelrörelsen? Nej, så brukar jag inte tänka. Men låt mig göra ett försök.

Den gamla affärsmodellens död

Även om jag inte är expert med medieutveckling och medieekonomi går det inte att förundras över den snabba teknikutvecklingen som möjliggjort många saker, men som också hotar gamla medievanor och därmed affärsmodeller. En sådan är vem som ska betala för journalistiken. Journalistik kostar pengar. Visst kan man ta hjälp av ny teknik, inte minst AI-utvecklingen. Men faktum kvarstår, finansieringen av journalistiska medier står inför stora utmaningar. Alla vill ha journalistik, men för få verkar villiga att betala för den. Det går inte ihop. Inte om vi vill ha välinformerade medborgare som kan delta i de demokratiska processerna.

Övergång från papper till digitalt har kommit långt och de digitala prenumerationerna ökar för den svenska dagspressen. Även om minskad läsning är ett problem är ändå annonserna det stora problemet. Tiden då lokaltidningar hade monopol på annonser är sedan länge förbi och trenden är tydlig - annonserna -  landar hos de globala jättarna Google och Meta och de pengarna lär inte komma tillbaka. Eller? 

Älgvandring och annat

Tänker på det där med pendeln igen. Häng med på några halsbrytande associationer. För inte så många år sedan pratades det om att maratonlöpning, längdskidor och annan uthållighetssport snart skulle vara förpassade till museer. Ingen skulle längre hålla på med sånt där. Ungdomar gillar snabba sporter, som skateboard eller snowboard. Hålla på att lufsa runt mil efter mil eller staka sig genom skogarna där snoret rinner hör till gårdagen. Men inte blev det så. Även om nya sporter tillkommer verkar uthållighetssporter hittat nya publiker och triatlon, ultramarathon och andra extrema uthållighetssporter lever i högönskelig välmånga. Eller kanske snarare som en reakton på snabbheten? Ett annat pendelexempel: Älgvandring. Vem trodde att någon skulle vilja ha "slow-tv"? Men i en tid där allt swischar förbi med ljusets hastighet finns det något i det långsamma som lockar. Pendeln svänger. 

Det lokalas revansch?

Så vad har detta att göra med lokalmediernas affärsmodeller. Jag är ute på tunn is här, det vet jag. Men jag funderar på om det inte snart vore dags för en nyvärdering av det lokala, det nära. Kanske finns det pengar att hämta för annonsörer och medieföretag? De flesta har väl funderat över begrepp som GAL-TAN, "Anywheres" och "Somewheres" som cirkulerat i samhällsdebatten de senaste decenniet. Kanske är jag bara nostalgiskt naiv och längtar lite tillbaka till ett levande lokalsamhälle där medborgarna har en arena att prata om gemensamma saker och där också då näringsidkare kan annonsera för sina varor och tjänster. Lite som den gamla anslagstavlan mitt i byn. Problemen just nu är att annonsörerna inte ser affären, att de inte ser att de når sina kunder via lokala nyhetsmedier i den utsträckning de vill. Därför väljer de bort de lokala medier, inte minst eftersom nätjättarna kan platsanpassa sina annonser.

 

Vem går först?

Men lokala medier är demokratikitt. De är institutioner som både informerar allmänheten och granskar makten. De är också torg för den lokala handeln att kommunicera med sina medborgare. Jag ska vara ärlig. Som det ser ut nu är det lokala torget hotat, ställen där alla möts finns inte riktigt längre och i tangentens riktning ser det kanske inte så ljust ut. Men kanske har utveckligen snart gått för långt? Kommer pendeln svänga så att lokala företag, organisationer och medborgarna inse att de lokala har ett värde och värna de lokala medierna, det lokala torget där marknad, information och debatt möts. Men det klart, någon måste gå först och starta förändringen, vilket är det svåra med pendelrörelser. Vem ser till att pendeln svänger tillbaka?