Veckans valaffisch (vecka 2) - Den ständiga valkampanjen?

januari 16, 2026

Hur lång är egentligen en valrörelse? Fyra veckor före valdagen skulle jag säga om någon frågar. För så brukade det vara så. Partiernas valupptaktsmöten eller presentation av valmanifest under augusti brukade ses som startpunkt på valrörelsen. Men tittar vi tillbaka till 2022 hade Grön Ungdom sin valupptakt redan i maj, Moderatkvinnorna den 25 juli och LO drog igång redan i januari 2022 med Magdalena Andersson i talarstolen. Så något har tydligen hänt.

Ett annat tecken på att valrörelsen startar brukar vara att partierna sätter upp affichser, men när det sker bestämmer inte partierna helt själva. Lokala ordningsföreskrifter styr och de beslutas av kommunen och tillståndsprövning och efterlevnad sköts av polisen. Affischerna sätts vanligtivs upp 4-6 veckor innan det är dags att pallra sig iväg till vallokalen. Men om man inte vill affischera på allmän plats får man givetvis köpa reklam på stortavlor och andra reklamplatser när som helst. Det har vi också sett på senare år.

På JMG brukar vi räkna fyra veckor före valdagen, eftersom det är då vi börjar samla in data för Medievalsundersökningen. Statsvetare pratar ibland om 100 dagar som en gräns då både strategier och budskap förändras.

Oklarheten när valrörelsen börjar beror kanske på att valrörelser numera faktiskt varken börjar eller slutar. I sin bok The Permanent Campaign (1982) hävdar Sydney Blumentahl att valkampanjerna är ständigt pågående. Opinionsmätningarna används kontinuerligt för att se hur populärt partiet är, kommunikationen skapas hela tiden för väljarmobilisering snarare än att förklara politiken. Kort sagt har gränsen mellan att styra och kampanja suddats ut och valrörelsen startar mer eller mindre direkt efter valresultatet presenterats.

Blumentahl pratar om USA, men vi ser det även i Sverige. Det är en ständig kamp om opinionen och även om partier som går dåligt opinionsmässigt ständigt påminner om att det är på valdagen som rösterna räknas, går det inte att tänka bort en opinionsmässig motvind. Visserligen har regeringen mandat till nästa val, men det är jobbigt att genomföra politik om oppositionen har vinden i ryggen.

Så hur ser det ut så här i början på valåret? Ser vi tecken på att valrörelsen redan börjat? Vad som är nytt för i år är den nya lagstiftningen om politisk reklam som gjort att Meta och Google inte längre kommer tillåta politisk reklam. Så vad kommer ske när partierna inte längre kan göra reklam på sociala medieplattformar? Troligen kommer partierna själva publicera fler inlägg, "trollfabriker" kommer dyka upp och partipropaganda i formen av "journalistiska" produkter kommer öka.

Men hur ser det ut då? Hittar vi en pågående valrörelse redan så här i början av januari. Tittar vi lite på partiernas officiella Instagramkonto (se nedan) hittar vi lite jul- och nyårshälsningar, men också promotion av den egna politiken och inte minst några snytningar åt motståndarna.

Moderaterna påminner väljarna om att skjutningarna minskat under mandatperionden och även Kristdemokraterna påminner om sänkta bensinpriser, sänkt skatt och minskad matmoms. Regeringskollegan Liberalerna fokuserar på att göra den nya partiledaren Simona Mohamsson mer känd. Samma strategi kör Centern med sin ännu för sin ännu färskare partiledare Elisabeth Thand Ringqvist.

Alla de här inläggen kan ses som en uppladdning inför valet i höst. Samma sak gäller för Socialdemokraternas påstående att 8 av 10 skulle få det bättre med en Socialdemokratisk politik. Lite mer oklart är kanske Sverigdemokraternas attack på Socialdemokraterna då den är direkt kopplad till ett nytt politiskt förslag. Men att kampen i höst kommer stå om verklighetsbeskrivningen av brottsligheten är en lågoddsare. Om man ska se Vänsterpartiets julkappsbyggsats för ett starkare Sverige eller Miljöpartiets attack på vad de menar är SD:s symbolpoliitk får man välja själv.

Vad blir slutsatsen? Tja, inte alldeles enkelt att särskilja den vanliga politiska debatten från valdebatt på Instagram så här i början på valåret. Men att börja inpränta att regeringspolitiken levererar och göra okända partiledare mer kända känns iallfall som en mjukstart på valrörelsen 2026.