Veckans valaffisch (vecka 3) - Satiren som flyttade ut och in

Valåret har börjat och det börjar snart kunna märkas på kommunikationen, som vi skrev om förra veckan. Fast bläddrar man igenom sin morgontidning med hopp om att se lite satirteckningar om valet, får man leta förgäves. Inga dagstidningar har längre en daglig satirteckning, men så fort man börjar kolla sina sociala medier, dyker de upp – teckningar, memer, collage.

Svensk satir finns på alla sociala medier i olika former. Vissa tecknare publicerar under eget namn, medan den mem-baserade satiren oftast finns på konton som fungerar som portaler för olika satiriker – och även för ”vanliga” personer som följer kontot. Så fältet har alltså ganska olika aktörer, tekniker och distributionsformer och det kan vara svårt att orientera sig. Jag ska därför nämna några konton där man redan nu kan hitta satir relaterad till valet i september. Några av dem finns på flera olika plattformar, så man kan alltid leta. Som med så mycket annat inom den digitala sfären är det ett fält med mycket rörelse och snabba förändringar.

Några tecknare som det är värt att spana in är till exempel Pontus Lundkvist, Max Gustafson, Elin Lucassi  och Robert Nyberg. De är mycket olika i stil och ton, men gör alla politisk satir från en icke-borgerlig position.

Den österbottniska satirikern Alfred Backa har fått ett starkt genomslag det senaste året, även i Sverige. Han gör satir på svensk och finsk (och annan) politik med hjälp av klipp från barnprogram och filmer, med tal på dialekt eller finska och undertexter. Jag tror det är första gången en finländsk satiriker har fått så stor spridning i Sverige. https://www.facebook.com/alfred.backa

Figur 1 Alfred Backa

Panikfakta är ett konto där läsarna ofta bidrar med inlägg. Såväl form som innehåll varierar, från skämt om statsministerns längd till kommentarer till nyheter. Politiskt är det svårt att se någon linje, alla partier kritiseras och ingen går säker.

Figur 2 Panikfakta

 

 

Figur 3 Panikfakta

Sverigeakrobaterna är även de kritiska åt alla håll, men med en övervikt åt Sverigedemokraterna och Tidöpartierna. En stor del av inläggen är teckningar i bruna nyanser och med en estetik som får en att tänka på 1970-talet.

Figur 4 Sverigeakrobaterna

Humorbrigaden presenterar sig i Magasinet Konkret, där de också publiceras, således: ”Humorbrigaden består av en samling politiska satirtecknare som gått ihop för att påverka opinionen med humor, och motverka högerdominansen i media.” Kontot samlar tecknare som t.ex. Malin Biller, ”Hyltacalle” och Max Gustafson

Satirkompaniet använder främst tidningsurklipp och -bilder, som förses med satirisk text, ofta citat från de avbildade politikerna. Man är mycket kritisk till Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men även Tidöpartierna blir måltavla.

 

Figur 5 Satirkompaniet

Svensk satir riktar även de sin kritik åt alla håll, och även mot tendenser i samhället i stort. Det är mest tal om mem och AI-genererade filmklipp.

 

Figur 6 Svensk satir

Figur 7 Svensk satir

Jag gav våren 2025 ut En liten bok om satir (Timbro) och kommer till våren ut med en bok om satirteckningar i svenska dagstidningar under 100 år, Roliga gubbar, veckoparader och kritik (Carlssons), och där skriver jag bland annat visar hur satirteckningar gradvist har försvunnit från tidningarna de senaste 25 åren. Men det betyder inte att politiska satirteckningar inte finns, de har bara flyttat till nya fora – på nätet.

När svenska dagstidningar började avveckla satirteckningar som fasta inslag, skedde det samtidigt som internet och senare sociala medier växte explosionsartat, så det var nog ganska naturligt att den satiriska kritiken av partier och politiker flyttade till digitala kanaler (och till de kvarvarande vänsterpublikationer och medlemstidningar som fortfarande trycks på papper). På sociala medier finns inga redaktörer som lägger sig i vad man gör. Å andra sidan får man sällan betalt för vad man gör, men det finns olika sätt att ända få in lite pengar för verksamheten, som prenumeration och Patreon-stöd.

Samtidigt ger speciellt sociala medier en potentiellt jättestor publik som man kan nå mycket snabbare än genom något tryckt medium. Olika program har gjort det enkelt att använda redan existerande bilder för att skapa satiriska memer, och med AI är det i stort sett obegränsade möjligheter att placera politiker i sammanhang som löjliggör dem och pekar på de sidor man anser bör kritiseras.

 
Propagandainspektör Orla Vigsö