Docenten och rörmokaren

Docent X hade fått till uppgift att hålla tal på en festlighet, där två närstående institutioner deltog. Flera andra höll också tal men docent Xs tal var det bästa, det många minns efteråt. Kanske för att det sa något om akdemiker och deras (lite självironiska) självbild. 


Docenten och rörmokaren

Talet inleddes med att docenten berättade om grannsämjan i kvarteret där han bodde, att alla kom så väldigt bra överens. Om det behövdes brukade de också hjälpa varandra. Något behövde kanske lånas, en tjänst behövde utföras. Grannarna kom alltid till varandras hjälp. Balansen i den lokala bytesekonomin upprätthölls genom att grannarna bytte tjänster och gentjänster. Som ett talande exempel på grannsämjan berättade docenten om hans granne rörmokaren, som utan att knota kom och hjälpte docenten med olika VVS-problem, som ett stopp i avloppet eller vad det nu kunde vara. Som tack för den utförda tjänsten fick römokaren i gengäld en "skarp dinstinktion" av statsvetardocenten. Vad kan bättre uttrycka grannsämjans utbyte av tjänster och gentjänster?


Vad är vi bra för - egentligen?

Anekdoten åskådliggör något som jag tror att många akademiker upplever (de som botar cancer undantagna). Är vi till någon stor nytta för mänskligheten - egentligen?  En annan kollega sa en gång lite lakoniskt att "staten låter väl oss hållas, så att vi inte orsakar någon större skada i samhället". Denna nedvärderande syn på det egna värvet kan givetvis bemötas med motargument. Mycket forskning används i samhället och även den forskning som inte direkt går att applicera i praktisk verksamhet tjänar sitt syfte genom att utöka kunskapen om hur världen ser ut och fungerar.


Vad är ett arbete?

Under den tid jag befunnit mig i akademin har spänningen mellan "nytta" och "onytta" alltid funnits. Jag har studerat religionsvetenskap, ekonomi, statskunskap och medie- och kommunikationsvetenskap sedan 1980-talet och givetvis kan inte allt "nyttiggöras". Men det betyder ju inte att allt är värdelöst. Människan lever ju inte av "bröd allena" och flera gånger har jag märkt att många saker jag gjort och skrivit fått vingar. Inte minst då före detta studenter kommit fram och berättat att det de lärde sig på min kurs för många år sedan hjälpt dem i sitt yrkesliv. Så det är faktiskt ganska viktigt med distinktioner!



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Fyra spaningar i invasionens skugga

Bild
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
Läs mer

En dag ringde Uppdrag Granskning och ville prata

Bild
Vi har alla sett dem. Intervjuerna där makthavaren ställs till svars av Janne Josefsson eller någon av hans kollegor. Blicken flackar, flosklerna haglar och svetten börjar tränga fram i pannan. En del kan inte säga nåt alls utan blir helt tysta, Varför ställer makthavare upp på sådana här intervjuer? Det är ju som att be om att få tappa ansiktet offentligt. Faktum är att de inte gör det. Inte längre. En dag ringde Uppdrag Granskning Gårdagens UG handlade att makthavare allt oftare avböjer medverkan i UG, att det blivit svårare och svårare att få dem som granskas att ställa upp på intervju. De går kanske med på mailssvar, men en regelrätt ansvarsutkrävande intervju vill de inte vara med om. Givetvis faller lite av formatet för UG när en part inte "spelar med" utan väljer en annan väg att kommunicera, eller inte kommunicera alls. För att ge lite forskarperspektiv fanns jag med i programmet och fick säga några ord. En trend som pågått länge När jag gjorde intervjun med UG kändes
Läs mer