måndag 25 maj 2020

Om svårigheterna med att hålla ut!

"Håll ut, ännu en liten tid broder, håll ut" sjunger Peps Persson på låten med samma namn från plattan "En del och andra" (1984). Om vi orkar fortsätta att hålla social distansering, tvätta händerna och på andra sätt att minska risken för spridning av corona diskuteras flitigt just nu. Inte minst eftersom vi väl alla upplevt att många kanske inte längre är lika strikta i följandet av de regler som Folkhälsomyndigheten och regeringen påbjudit.

Hur kan man då få människor att hålla i önskvärda beteenden? Vi vet att det med massiv information går att ändra beteende under en kort tid. Men det brukar vara svårt att få det beständigt. Precis som våra nyårslöften. Veckan efter nyår går det väl bra att dra iväg till gymmet eller strunta i godisskålen. Men efter ett tag tar det emot att ge sig av och träna och godis är ju så gott. Om andra runtomkring oss också börjat slarva med nyårslöftena går det ännu fortare att överge det man på nyårsafton så högtidligt lovade.

Hur gör man då? Helt klart är att det är svårt att göra det bara med information. All erfarenhet visar att bäst resultat ger kommunikation ihop med sociala reformer eller lagstiftning/tvingande regler. Då är det svårare att bryta ett nytt beteende. Särskilt om det också finns tydliga påföljder.

Ska vi få oss helt frivilligt att ändra beteende är det precis som det jag nämnde ovan. Motivation i kombination med tillgänglighet. Först måste vi givetvis få information, ta oss till den och se beteendet som önskvärt och att det gör nytta. Detta är en form av övertygelse - att jag tror på det. En annan motivationsfaktor är rädslan för social isolering. Det kan fungera både som piska och morot. Vi skäms om vi inte kommer ut och springa om vi berättat för alla runtomkring oss om nyårslöftet. Och vi kanske hoppar över godiset om ingen annan i familjen äter godis. Vi är ju sociala varelser och vill gärna göra som alla andra (hamstring i kris är den negativa sidan av myntet).

Till detta kan man läggas att det ska vara enkelt. Ju besvärligare ett beteende är, desto jobbigare att upprätthålla. Dessutom är det bra om det inte kostar för mycket. Ta exemplet med att ha en krislåda hemma. Om det fanns billiga krislådor att köpa på IKEA eller kanske ännu bättre i de större matvarukedjornas affärer minskar man motståndet radikalt.

Men det funkar inte alltid ändå. Inte minst eftersom det finns ett antal psykologiska mekanismer som gör att vi inte alltid gör det vi borde. En sådan mekanism är att vi är obotliga optimister. Vi tror inte att elände kommer drabba oss (det drabbat bara andra!). Dessutom glömmer vi snabbt bort otrevliga upplevelser, hoppar gärna över fakta som inte stämmer med hur vi vill det ska vara eller utgår från att det kommer vara imorgon precis som det är idag. Vill man läsa om detta rekommenderas boken "The Osterich Paradox" av Robert Meyer och Howard Kunreuther. 

Så hur ska Folkhälsomyndigheten få oss att fortsätta med social distansering? Ja, det är inte så lätt. Men kanske med upprepning i kombination med piska och morot (och få oss att skämmas om vi inte gör det vi ska!). Men det är inte lätt att ändra en kultur. Det tar tid innan vi gör saker på ett sätt utan att ens tänka efter.

I förra veckan pratade jag lite om det här i Vetenskapsradions coronapodd. Lyssna här.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar