tisdag 5 maj 2020

Ett nytt kapitel om valrörelsedebatter (OBS! Inte corona!)

Ibland händer det saker som inte rör corona. Nästan svårt att tro efter flera månader i coronaland. Men igår damp det ner en forskningsnyhet som inte handlade om den pågående pandemin. Tillsammans med kollegan Nicklas Håkansson har jag skrivit ett kapitel om de svenska tv-debatternas historik och utveckling i valrörelserna. Den ges ut i en bok där forskare runt om i världen skrivit om sina respektive länder och vilken roll de tv-sända debatterna haft och har i valrörelserna.

Nicklas och mitt kapitel - Swedish Election Debates. A Long Tradition Adapting to New Times - berättar hela historien, inklusive för-historien med radiodebatterna. Länge var debatterna stöpta i samma form: 1) alla partier som satt i riksdagen fick vara med, 2) de styrdes av SR/SVT men förhandlingar förekom med partierna, 3) "stoppursstil", dvs. strikt fördelning av talartid, 4) partierna bestämde ämnen och 5) journalister som ledde debatten var endast ordförande, som inte ställde frågor utan mest fördelade ordet.

Även om journalisterna flyttat fram positionerna från 1960-talet och framåt där det infördes andra former av valbevakning frikopplat från politikernas kontroll, var ändå partiledardebatterna i stort sett oförändrade. De såg länge ut som de alltid gjort. Men i takt med ökad konkurrens bröts även detta programformat delvis upp. TV4 valde att 1998 göra en ny form av partiledardebatt där journalisterna visserligen valde ämne, men politikerna fick mer fritt debattera. Det ändrade spelplanen rejält.

Under det senaste decenniet har varken SVT eller TV4 monopol på partiledardebatter i valrörelserna. De står som spön i backen, då flera tidningsredaktioner sänder tv-sända debatter via webben. Det mest förvånande är kanske att så många fortfarande ser slutdebatten i SVT. I valet 2018 uppgav 58 procent av svenska väljare att de bänkade sig framför en skärm av något slag.

Läs mer om boken här.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar