tisdag 13 augusti 2019

Var kommer pengarna ifrån?

I mars 2005 skrev jag en krönika som varit debatterad sedan dess: frågan om svenska partiers redovisning av sina kampanjbidrag. Visserligen har reglerna skärpts, men så sent som i valrörelsen 2018 kritiserade OSSE Sverige för bristen på transparens i hur partier och kandidaters valkampanjer finansieras. Partierna måste idag bara redovisa intäkter och inte sina utgifter, tillgångar och skulder. Detta kritiserades av OSSE (läs rapporten här).




Här litar vi på våra folkvalda utan bevis

Beslutsprocesser ska vara genomlysta. För att förhindra maktmissbruk och ge legitimitet åt besluten ska man kunna se hur allt gått till. Den senaste debatten har gällt riksdagsmännens uppdrag och inkomster vid sidan av riksdagsarbetet. I avslöjandet om den socialdemokratiske riksdagsmannen Ola Rasks dubbelarbete var just själva avslöjandet en viktig ingrediens - förutom det faktum att han lyckades att ha två heltidsjobb utan att kollapsa. Riksdagsmännen kan visserligen frivilligt lämna uppgifter om uppdrag vid sidan av riksdagsarbetet. Men de genomgångar vi sett i medierna på sistone visar att det är lite si och så med den saken. För mig är det självklart. Allt ska redovisas och vara offentligt och det är förvånande att det inte är så. Ännu märkligare är att det inte ens finns bindande krav på att öppet redovisa kampanjbidrag för personvalskandidater under valrörelserna.

Sverige är lite konstigt. Å ena sidan har vi en lång tradition av offentlighetslagstiftning, där myndigheters möjligheter att undanhålla medborgare och medier dokument är starkt begränsad. Denna tradition försöker svenska politiker med varierande framgång exportera till EU. Å andra sidan har vi en märklig tradition att lita på våra folkvalda utan bevis. Men här kan vi kanske istället hoppas att omvärlden tränger sig på. Om vi exporterar offentlighet för myndigheter kan vi kanske importera lite offentlighet när det gäller politiken. I många andra länder finns det exempelvis på mycket hårdare krav på att redovisa kandidaters kampanjbidrag än vi har i Sverige.

Nu verkar inte politikerna vara så sugna på att lagstifta eller ha tvingande regler. Det vi medborgare kan hoppas på är nog att massmedierna istället gör jobbet. Men inte heller medierna verkar ha tagit upp den kastade handsken. Visst har det gjorts enskilda punktinsatser. Men någon systematisk genomgång om riksdagskandidaternas kampanjbidrag har vad jag vet aldrig förekommit. Överhuvudtaget verkar inte nyhetsmedierna riktigt ha hittat formen för personvalsbevakningen. De studier som gjorts visar att en del redaktioner inte har några betänkligheter i att lyfta fram kandidater med de mest påkostade kampanjerna. Andra ställer sig mer tveksamma till påverkansförsök och helst själva vill bestämma vem som ska uppmärksammas.

Synar man personvaljournalistiken tycker åtminstone jag att man dessutom borde vara lite mer granskade när personvalskandidater lyfts fram. Visst ska man presentera deras politiska program och åsikter i olika frågor. Men deras favoritdjur och om de helst dricker vin eller öl till maten är väl kanske inte det mest relevanta i sammanhanget. Och om det nu inte lagstiftas om öppenhet för kampanjbidrag och andra uppdrag, har medierna en demokratisk granskande uppgift i nästa valrörelse. Medierna borde, enligt min mening, systematiskt granska kandidaters bisysslor, andra förtroendeuppdrag och var pengarna till kampanjen kommer ifrån. Det fina är att det borde passa medierna ganska bra. Man kan kombinera god valrörelseinformation, journalistiska ideal om att vara en granskare av makten och medielogikens nyhetsideal om att personifiera och lyfta fram enskilda personer – allt i samma inslag eller artikel. Det är inte fy skam.

Nu kanske någon tycker att det är att hänga ut politiker. Men gör man anspråk på att få inflytande och företräda andra får man faktiskt finna sig i att de som lämnar över makten vill veta så mycket som möjligt om den man lämnar makt och inflytande till. Det är knappast ett orimligt krav i en demokrati.

Publicerad i Borås Tidning 2005-03-15
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar