Veckans valaffisch (v10) - När statsministern bestämmer valdag

Torsdagen 26 februari utlyste danska statsministern Mette Frederiksen val till Folketinget den 24 mars. För en svensk är det ovant att statsministern kan bestämma när det ska vara val, men rent faktiskt är det så i många länder. Det ger statsministern och hennes parti en fördel, för man kan dels använda hotet om nyval som ett maktmedel, dels förbereda sig inför ett val som man är de enda som vet när ska komma. Dock var de flesta förberedda på att ett nyval snart skulle komma, eftersom det skulle ske senast fyra år efter senaste valet som var 5 oktober 2022, men många anser att Frederiksen vill utnyttja den medvind hon har fått efter debaclet med Trump och hans ”krav” på Grönland.

Kort startsträcka

Men som man kan förstå utgör den korta perioden – drygt tre veckor – från att valet utlystes till valdagen en utmaning för partiernas kommunikationsstrateger. Hur ska man förbereda sig på ett val som man vet kommer inom de närmsta sju månaderna, men där man inte vet precis när? Att trycka valaffischer tar tid, och man måste dessutom se till att det finns tryckerier som har kapacitet. Man måste också ha avgjort vilka kandidaterna är, men framför allt kan man inte bestämma exakt vad som ska vara teman i valkampen. Statsministerns parti Socialdemokraterna, och deras allianspartner Moderaterna (som inte har något med de svenska Moderaterna att göra, utan är ett liberalt parti) och Venstre (som inte har något att göra med vänstern, utan också är ett liberalt parti), har som sagt ett försprång genom att ha kunnat förbereda sig. Man kan säga att de har möjligheten att sätta agendan för valet genom att så fort det har utskrivits försöka slå fast vad valet handlar om. Men vad som kommer att hända den närmsta veckan är en kamp om dagordningen, för kan ett parti lyckas göra sig själv till språkrör för en fråga som medierna hakar på, tvingas övriga partier förhålla sig till det och man får en strategisk fördel.

 

Affischlager

Kan partierna inte se till att ha aktuella affischer på plats när det lördag 28 februari kl 12:00 gavs grönt ljus för uppsättning av affischer på offentlig plats, så får de ta till en lösning som svenska partier inte har anammat: man har ett lager av ”generella valaffischer”.

I Danmark är det två saker till som skiljer sig från val i Sverige. För det första har varje parti en bokstav som benämning på listan: 

A - Socialdemokratiet
B - Radikale Venstre
C - Det Konservative Folkeparti
F - SF ‒ Socialistisk Folkeparti
H - Borgernes Parti - Lars Boje Mathiesen
I - Liberal Alliance
M - Moderaterne
O - Dansk Folkeparti
V - Venstre, Danmarks Liberale Parti
Æ - Danmarksdemokraterne ‒ Inger Støjberg
Ø - Enhedslisten ‒ De Rød-Grønne
Å - Alternativet

För det andra röstar man genom att sätta ett kryss vid den politiker eller det parti man vill välja. Det betyder med andra ord att kombinationen av ett kryss och en bokstav kan fungera som valaffisch vid samtliga val, och att man därmed kan trycka upp dem i förväg (Enhedslisten 2011,  Venstre 2015 och Kristeligt Folkeparti och Radikale Venstre, 2022). Och det har man gjort i decennier i Danmark.

Affischerna har mycket lite argumentation, men det är inte heller meningen. De är en påminnelse om att det är val och att du ska komma ihåg att rösta på oss – som du brukar. Själva argumentationen, för så vitt det finns någon, kommer på andra affischer.

Man kan självklart kombinera krysset och bokstavsbenämningen med ett slagord som man vet kommer att fungera även detta val, som Liberal Alliances ”Mindre förbud, mer frihet” från 2011, eller med partiets spetskandidat, som Venstres Søren Pind på en mycket diskuterad affisch från 2015 där han påminner om Mannen med den gula hatten från Nicke Nyfiken. Eller man kan som Venstres partiordförande Troels Lund Poulsen se till att ha en affisch redo som pekar på en själv som statsministerkandidat.

 

Fallet med de danska affischerna är ett exempel på vilken betydelse valsystemet har för den politiska kommunikationen: tre veckors varsel, partibokstäver och en enda lång röstsedel som man måste sätta ett kryss på – det sätter sina spår i kommunikationen.

Propagandainspektör Orla Vigsö