Propagandainspektionen (vecka 15) - Affischlösa partiledare?

Förra veckan avgick Nyamko Sabuni överraskande som partiledare för Liberalerna. Hon sällade sig därmed till en ganska exklusiv skara av svenska partiledare, de som inte fått möta väljarna i ett riksdagsval. Även om Sabuni visserligen var partiledare i EU-valet 2019 fick hon aldrig som partiledare bedriva valrörelse för sitt parti. Men det finns faktiskt flera andra partiledare som råkat ut för samma sak. Anna Kinberg Batra, Håkan Juholt, Maria Leissner och Karin Söder har inte heller fått möjligheten att åka land och rike kring som partiledare under en valrörelse. 

 

En partiledare betyder så mycket...eller?

Partiledare är viktiga för politiska partier. Forskning om personifiering lyfter gärna fram samtidens besatthet av de personer som sitter högst upp i maktpyramiden, oavsett om vi pratar om den svenska partirymden eller rör oss internationellt. Givetvis är ledare viktiga, men statsvetenskaplig forskning brukar tona ner betydelsen av personerna. Men ändå, partierna (och journalisterna) är övertygade om personernas betydelse och därför fokuserar valrörelser till stor del på intervjuer, debatter, valaffischer och reklamfilmer. Med sociala medier har personkulten blivit ännu mer accentuerad med partiledarna står i centrum. Men så har det inte alltid varit. 

 

Arvid Lindman var först

Om vi - som brukligt är på denna blogg nöjer oss med valaffischerna - tog det ett tag innan partierna lyfte fram partiledarna. Statsvetaren Peter Esaiasson skriver i Svenska valkampanjer att partiledarna inte till en början var centrala för kampanjarbetet. Affischerna i vår databas bekräftar det genom att den första partiledaren på bild är högerledaren Arvid Lindman och det är egentligen en mötesaffisch från valrörelsen 1921. Högerns partiledare ska prata i Badhusparken i Östhammar. Notera att både män och kvinnor adresseras då kvinnlig rösträtt var en nymodighet.

 

I övrigt synliggörs vid denna tid partiledarna mest av motståndarna. Nidbilder och karikatyrer är vanliga på 1920-talets affischer. På bilden nedan är det Socialdemokraterna som attackerar statsminster Carl Gustaf Ekman (Frisinnade) för att vara i händerna på Högerns Arvid Lindman. Ekman framställs som en pappersdrake som inte har någon egen vilja eller förmåga att styra. Notera dessutom att Eliel Löfgren hänger och dinglar i draken. Löfgren var partiledare för Sveriges Liberala parti och symboliken antyder att han inte ansågs ha något större inflytande.

 

Partiledarna slår igenom

Det finns en del kandidataffischer från början på 1930-talet, men det är först i och med Per-Albin-valet 1936 som partiledarna blir vanliga affischmotiv. Inte bara för Socialdemokraterna, utan även för de andra partierna. Affischerna pryds med stora ansikten på mer eller mindre allvarliga män som antingen tittar den presumtive väljaren i ögonen för att bygga förtroende eller blickar mot horisonten där den ljusnande framtiden ligger. Det finns mycket att säga om dessa affischer, men notera att lite statistik får plats på Socialdemokraternas affisch. Helt klart är att produktionsindex ökat under mandatperioden, vilket används för att stärka bilden av Per-Albin som framgångsrik landsfader. För att det ska vara tydligt står det också att ”Sverige leder".

 

TV-samhället och partiledarnas återkomst

Men sedan händer det något. Under sent 1940-tal och 1950-talet försvinner i stort sett partiledarna från valaffischerna. Det blir andra motiv och det är först i och med att TV slår igenom under 1960-talet som partiledarna kommer tillbaka på scenen (eller i allafall på valaffischerna). En berömd är Bertil Ohlins "tv-affisch" där bilder klippts från partiledardebatten och ramats in med en tv-ruta. Modernt så det förslår.

Sedan dess har det blivit allt vanligare med partiledare som motiv för valaffischerna och idag är det extremt ovanligt att det inte finns åtminstone en affisch som visar partiets ordförande. Det enda exemplet på 2000-talet är från valet 2010 då Miljlöpartiet valde att bortse från sina språkrör när motiven för valaffischerna valdes.  

 

 De valaffischlösa partiledarna

Om vi återvänder till Sabuni och gänget som aldrig ledde sitt parti till ett riksdagsval är frågan om det ändå finns valaffischer de synts till på. Tar vi Sabuni prydde hon en av partiets affischer i valet 2010 tillsammans med andra toppkandidater för Liberalerna. Så helt valaffischlös är hon inte. 

 

Men för Kinberg Batra och Juholt ser det mörkare ut. Vi har inte hittat några valaffischer där de porträtteras. Det närmaste vi hittar är memes på nätet där någon framställt dem i formen av en valaffisch, men med en satirisk udd. Håkan Juholt avbildas strax efter han blev vald till partiordförande och Anna Kinberg Batra får dras med ett olyckligt uttalande hon gjort i en intervju flera år tidigare (1998), men på nätet glöms som bekant ingenting bort. Juholts affisch är hämtad från en blogg (se HÄR) och är en prafras på Centerns valaffisch från 1998 då Lennart Daléus var ny partiledare och behövde göras känd för svenskarna. 

 

Hur är det med Maria Leissner och Karin Söder? Finns det några spår av dem på valaffischerna? Nej, tyvärr. Inga affischer, memes eller annat finns att uppbåda, åtminstone vad vi kunnat hitta. Men kanske finns det några affischer därute på de affischlösa partiledarna. Om så är fallet får ni gärna skicka dem till oss. Vi vill ju inte ha affischlösa partiledare.

 

//Bengt Johansson