Ett forskarår som kom och gick

Jag brukar - men missade tyvärr förra året - att skriva lite om forskaråret som gått och året som kommer. Coronaerfarenheterna varierar från person till person. För en del har det handlat om liv och död, andra har påverkats mindre. Själv hör jag till den senare kategorin. Även om året blivit annorlunda på många sätt har inga närstående eller jag själv blivit allvarligt sjuk i covid-19. Har testat mig några gånger när jag blivit förskyld, men provet har varit negativt. 

Sett från ett jobbperspektiv förändrades livet radikalt. Jag reser mycket, både till forskarkonferenser utomlands och till Stockholm om andra ställen i landet för att hålla föredrag eller delta på möten. I mars var jag på den årliga kriskommunikationskonferensen i Orlando (där jag fick priset The Bridge Award för mina insatser för kriskommunikationsforskning!) och tog "sista planet" hem från Florida innan USA stängde. Sedan dess har det varit tunnsått med resorna, bara två Stockholmsresor i september och oktober innan den andra vågen slog till.  

Det mesta sker istället via Zoom, Teams, Cisco eller Skype. Livet har levts online och jag har varit opponent, hållit externa föredrag, gjort intevjuer, deltagit i utvärderingsgruppsmöten, haft styrelse- och styrgruppsmöten, lärarmöten, studenthandledning, föreläsningar, gruppövningar, after work, julfest mm på onlineplattformar. Hjärnan har börjat koka fram emot kl 15 på eftermiddagen!

Rent forskningsmässigt har det varit ett produktivt år med två artiklar i internationella tidskrifter, fyra bokkapitel på svenska, tre i internationella antologier, fem vetenskapliga rapporter och tre debatt/kulturartiklar i svensk dagspress. Då finns även sex artiklar i olika stadier av reviewprocesser samt två bokapitel i internationella antologier på gång. Det blir många vetenskapliga artiklar publicerade under 2021!

Men det är svårt att planera. Coronapandemin gjorde att mitt fokus fick bli mycket mer på kriskommunikation än jag tänkt och så lär det också fortsätta. Under året ramlade det dessutom in ett stort EU-projekt som Marina Ghersetti och jag ska jobba med framöver (COVINFORM) och flera ansökningar om covid-19 och kriskommunikation är redan inskickade eller ska skickas in. I pipelinen ligger också en antologi om kriskommunikation och corona från en nordiskt perspektiv. Johannes Bjerling på Nordicom initierade ett bokprojekt där Øyvind Ihlen, Mark Ørsten, Jenny Lindholm och jag ska vara redaktörer. Sedan handlar 2021 om att avsluta KRISAMS, det femåriga projektet om kriskommunikation, som MSB finansierat. Vi har gjort omfattande studier av såväl Stockholmsattentatet 2017 som coronapandemin och har många saker att berätta om hur kriskommunikation och samhällsförtroendet hänger samman. 

Men mitt andra forskningsben - politisk kommunikation - blir också centralt framöver. Både ifråga om samarbete med Adam Shehata och hans projekt kring långsiktiga medieeffekter, men också om EU-valet där vi ska publicera en antologi från EEMC-nätverket med Edoardo Novelli, Dominic Wring och undertecknad som redaktör. 

Men året 2020 blev som sagt ett coronaår även arbetsmässigt. Jag har
gett - och kommer ge - föredrag om den svenska krishanteringen och kriskommunikationen. I våras var jag dessutom med mer eller mindre varje vecka i nyhetsmedier och kommenterade pandemins framfart ur kommunikativa aspekter. Senast idag blev jag också intervjuad om ministrars och myndighetsföreträdares agerande under pandemin (att inte leva som man lär). Under hösten har jag också deltagit i utvärderingsgruppen som under Björn Brorströms ledning analyserar hur Västra Götalandsregionen klarat av pandemin ifråga om ledning och styrning. 

Förutom forskande, undervisning och andra akademiska uppdrag har jag varit opponent på André Baltz slutseminarium i Umeå och är en av opponenterna av Birgir Gudmundssons avhandling om politisk kommunikation och det isländska mediesystemet på Island (där disputationen kommer att ske via Zoom). Mest glädjande att se fram emot är att en av "mina" doktorander Peter Dahlgren disputerar med sin avhandling Media Echo Chambers den 22 januari. 

Men jag lär hållas på mitt hemmakontor ett bra tag till eftersom rektor beslutat att vi ska fortsätta med distansundervisning. Inte så kul, men "man vänjer sig" som Kjell Höglund formulerade saken.

För att inte någon ska tro att jag bara forskar kommer här några av 2020 års toppar i helt andra avseenden.

Bästa idrottsprestation: Armand Duplantis världsrekord, tätt följt av Frida Karlssons seger över Therese Johaug i Holmenkollen. Elfsborgs andraplats i Allsvenskan är dock en utmanare till dem båda.

Bästa film: Tarantinos Once upon a time in Hollywood kom visserligen 2019, men det var först i år jag såg den. Otroligt underhållande, med Tarantions förkärlek för alternativ historieskrivning.

Bästa tv-serie: Ja, jag är väldigt sen på bollen men de första tre säsongerna av Fargo var grymma. Negligerade dem eftersom jag tänkte att de aldrig skulle kunna tävla med bröderna Coens film med samma namn. Men där hade jag fel.

Bästa bok: Läser nästan allt på min padda och är en flitig låntagare på Mölndals stadsbibliotek som e-bokslånare. Bästa bok är nog trots allt Karin Smirnoffs serie Jag for ner till bror/Jag for upp med mor och Sen for jag hem.

Bästa låt: Inte något nytt utan Far from me med John Prine som sorgligt nog dog i covid-19 våren 2002. En grym text om ett förhållande på upphällningen.

Bästa podd: Oavsett om jag promenerat, joggat eller åkt rullskidor har min favorit varit Erik Nivas och Håkan Andreassons When we were kings. Spelar ingen roll vilket lag det handlar om. Den totala hängivenheten för fotbollens koppling till kultur, politik och samhälle är spännande att lyssna till. Men det är kombination av det stora perspektivet med nörderi i detaljer som var Jamie Vardy fick sitt snusande ifrån eller att Argentinas tröjor fick sina nummer påsydda av de mexikanska städerskorna under VM 1986 som gör att man längtar till varje onsdag.

Roliga saker: En sak som varit kul, även om den inte är direkt kopplad till forskning är att jag tagit upp tecknandet och använt det till att illustrera mina inlägg på bloggen, men även i andra sammanhang. Jag har jobbat på mitt gitarrspelande där årets tema var "fingerpicking" och klassiska verk såsom Bachs Bourree och Saties Gymnopedie no.1 kombinerat med egna och andras arrangemang av psalmer, folkmusik och en och annan popballad. 2021 är det bossa med Girl from Ipanema och Cavatina av Stanley Myers som jag ska traggla med. Ytterligare en positiv sak är att jag kunnat börja jogga igen efter att ha hindrats av ett ont knä i flera år. Smärtan finns visserligen kvar, men har upptäckt att det funkar att springa utan stora besvär om jag begränsar mig till slättlöpning. Många mil på asfalt blir det! Sedan finns det flera andra saker som varit positivt för hela familjen. Men de skriver jag inte om här.