Trump och partier som inte är som andra

Jag har forskat och undervisat om politisk kommunikation i mer än 20 år. Gång efter annan har jag skrivit och pratat om hur medielogik, skandaler och opinionsutveckling hänger ihop. Även om det finns kunskapsluckor har jag ändå känt att jag kunnat ge hyfsat goda svar på hur sambanden ser ut. Inte alltid, men för det mesta har man kunnat utläsa de underliggande mekanismerna. Nu känns det lite som man är nybörjarstudent igen, för de sanningar vi haft verkar inte riktigt längre gälla.

De sista fem åren verkar det som att vi trätt in i en ny tidsålder, en tidsålder där många famlar efter den politiska kommunikationens logik. Visst kan globaliseringen och nya ideologiska konfliktlinjer mellan auktoritär/frihetlig ge pusselbitar. Nätet och möjligheterna att sprida och ifrågasätta gamla auktoriteter är också givna aspekter i en ny politisk kommunikativ tidsålder. Men många med mig verkar ändå frågande inför att medielogiken på samma gång fungerar precis som vi tänker oss och samtidigt inte fungerar alls. Se bara på Trumps twitterutspel som funkar perfekt i en klickokrati där jakten på publiken är allt som gäller. Men på samma gång fungerar inte andra delar av medielogiken inte som den brukar eftersom han opinionsmässigt och politiskt slipper betala priset för att göra eller säga bort sig. Att bli avslöjad med att ljuga brukar kunna skjuta vilken politiker som helst i sank. Men en annan logik verkar gälla för Donald Trump. Kanske blev skandalerna för Trump för många till slut, men besked får vi faktiskt först i november. Och då ska man komma ihåg att bara en bråkdel av det som Trump gjort och sagt hade fällt vilken annan politiker som helst.

Och teflonet på Sverigedemokraterna fungerar precis det gjort i flera år nu. Oavsett hur många skandaler partiet drabbas av. Samtidigt som deras partiledare oftast försvarar sig med att inte minnas eller inte veta något ligger partiet kvar på höga opinionssiffror. Som forskare blir man trots allt en smula häpen. Gång efter annan har jag ställt mig frågan om vilken skandal som verkligen skulle skaka om Sverigedemokraterna i grunden. Ledande partiföreträdare med järnrör på stan, skratt år judeskämt eller att näthåna 15-åringar har tydligen ingen effekt. Kanske spelar dessa politiker och partier på en egen planhalva, där man utnyttjar medielogikens fördelar för att få uppmärksamhet, men slipper dess nackdelar? Kanske har dessa politiker fattat precis hur den nya politiska kommunikativa kulturen fungerar?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer