Medier - Politisk kommunikation - Opinionsbildning - Politisk reklam - Kriskommunikation
Det finns så många bilder
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
I veckan kom en ny krönika i Borås Tidning. Temat denna gång var bildsamhället och hur vi ser på det. Tesen jag driver är att ungdomar kanske inte är så narcissistiska som vi lite äldre vuxna kanske tror. Läs krönikan här.
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Valaffischer handlar om framtiden, vad som kommer att hända om väljarna bestämmer sig för att rösta på partiet eller kandidaten. Visst förekommer det valaffischer som är tillbakablickande, där partierna försöker övertyga väljarna att de gjort bra ifrån sig och förtjänar att få fortsatt förtroende. Regeringspartier har givetvis en större benägenhet till sådan retorik, men även hos dessa berättar man oftare vad man ska göra än vad man gjort. Man är ”stolt men inte nöjd” som Göran Persson uttryckte saken. Retoriken i valaffischerna handlar därmed mindre om ansvarsutkrävande än om mandat inför framtiden. Ett samtida exempel där kampanjen konsekvent handlat om framtiden är folkpartiets ”Framtidens nyheter” från valet 2006. På valaffischer, tidningsannonser och TV-reklam tog man i ordentligt om vad som skulle hända om folkpartiet fick bestämma.
Är det något som delas på sociala medier, är det bilder och film på djur. Nätet svämmar över med gulliga kattungar, lekfulla hundvalpar, nollställda sovande katter eller hundar, och dansande papegojor. Det verkar finnas en omättlig lust att titta på djur. Denna trend har – ännu inte – hunnit fram till valaffischernas värld, men det är nog bara en fråga om tid. För djur har det funnits nästan sedan valaffischernas start. Till exempel de tidigare så nödvändiga hästarna som är bondens bästa vän och en symbol för arbete. Faktum är att det inte går att hitta en häst på valaffischerna efter 1945, vilket kan ses som en indikator på Sveriges förändring från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Men bortsett ifrån arbetsdjuren, så är djuren på valaffischerna nästan alltid symboliska. Från de omslingrande bläckfiskarna, som symboliserade såväl kapitalism som socialism, till soffröstandets orm. För inte att tala om strutsen, som får symbolisera oviljan att se sanningen i ...
Kommentarer
Skicka en kommentar