En krönika om Juholt och det medialiserade pratet

Så avgick han då till slut. Juholt. Funderade hela hösten om man skulle skriva något om medierna och Juholt, men kom mig inte riktigt för att göra det. Men när facit nu finns tänkte jag att det kanske ändå var dags att säga något. Nu har jag gjort det i en krönika i Borås Tidning. Läs krönikan här.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Djur på valaffischer. Veckans valaffisch v23

Bild
Är det något som delas på sociala medier, är det bilder och film på djur. Nätet svämmar över med gulliga kattungar, lekfulla hundvalpar, nollställda sovande katter eller hundar, och dansande papegojor. Det verkar finnas en omättlig lust att titta på djur. Denna trend har – ännu inte – hunnit fram till valaffischernas värld, men det är nog bara en fråga om tid. För djur har det funnits nästan sedan valaffischernas start. Till exempel de tidigare så nödvändiga hästarna som är bondens bästa vän och en symbol för arbete. Faktum är att det inte går att hitta en häst på valaffischerna efter 1945, vilket kan ses som en indikator på Sveriges förändring från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle.  Men bortsett ifrån arbetsdjuren, så är djuren på valaffischerna nästan alltid symboliska. Från de omslingrande bläckfiskarna, som symboliserade såväl kapitalism som socialism, till soffröstandets orm. För inte att tala om strutsen, som får symbolisera oviljan att se sanningen i ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 18) - Satir, politikerns bästa vän?

Bild
Folk som gör satir över svenska politiker vittnar om att politikerna ofta känner sig uppskattade av att bli måltavla för satir. Många har till och med försökt köpa satirteckningar med sig själva – förmodligen för att rama in dem och sätta upp dem på väggen. Antingen har svenska politiker en imponerande självdistans eller så är kanske satiren alldeles för snäll. Svårt att definiera Satir är en svårdefinierad genre, men den enklaste definitionen är att det på samma gång är kritik och underhållning. Finns det inget underhållande i en text eller en bild är det inte satir, och är inget kritiskt är det enbart underhållning – som i Parlamentet i TV4. Om man använder denna definition finns det inte särskilt mycket satir i svenska medier. Det är numera bara enstaka tidningar som har satirteckningar på ledarsidorna, och ännu färre som har satiriska texter på andra ställen. I radion har det nästan bara varit Godmorgon världen i P1 som har haft satirinslag, under många år i form av Public ...
Läs mer