Om Ola Lindholm och starka varumärken

Idag publicerades en krönika jag skrivit i Borås Tidning. Den handlar fenomenet att rekrytera kända personer till chefsposter i en tid då allt mer kraft läggs på att stärka varumärken. Men som fallet med Ola Lindholm visat finns det risker med denna strategi. Läs krönikan här.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Veckans valafisch (vecka 8)

Bild
Valaffischer handlar om framtiden, vad som kommer att hända om väljarna bestämmer sig för att rösta på partiet eller kandidaten. Visst förekommer det valaffischer som är tillbakablickande, där partierna försöker övertyga väljarna att de gjort bra ifrån sig och förtjänar att få fortsatt förtroende. Regeringspartier har givetvis en större benägenhet till sådan retorik, men även hos dessa berättar man oftare vad man ska göra än vad man gjort. Man är ”stolt men inte nöjd” som Göran Persson uttryckte saken. Retoriken i valaffischerna handlar därmed mindre om ansvarsutkrävande än om mandat inför framtiden. Ett samtida exempel där kampanjen konsekvent handlat om framtiden är folkpartiets ”Framtidens nyheter” från valet 2006. På valaffischer, tidningsannonser och TV-reklam tog man i ordentligt om vad som skulle hända om folkpartiet fick bestämma.
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 35) - R-ordet på valaffischerna

Bild
Inte helt otippat är regeringsfrågan central i årets valrörelse. Det var en lågoddsare med tanke på det politiska läget i Sverige. Vem som tar vem är den ständiga frågan som ställs av politiska experter och journalister. Vi tänkte så här två veckor före valdagen att se vilket genomslag regeringsfrågan haft på valaffischerna. Visst, i någon mening handlar de flesta valaffischerna om regeringsfrågan eftersom det är regeringsmakten som står på spel i ett val. Men det kan ju uttryckas mer eller mindre explicit. Ideologiska utblickar Före 1960-talet är det oftast en ideologisk utblick som associerar till regeringsfrågan på valaffischerna. I mer eller mindre förtäckta ordalag antyds vad som står på spel i valet. Inte sällan handlar det om så kallade negativa kampanjer där skräckbilder av vad motståndarens politik kommer att innebära. Allmänna valmansförbundets affisch från 1928, där frågan ställs om var ”kulturgränsen” ska gå ger inga tvivel om vad valet står mellan. Det röda Sovjetunione...
Läs mer

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer