Veckans valaffisch (vecka 21) - Valrörelsen 1936 och 2026, lika som bär?

Många tror att årets valrörelse kommer bli den smutsigaste någonsin. Risker för desinformation och att attacker på politiska motståndare intensifieras uppmärksammas hela tiden. Som de tillbakablickande personer Propagandainspektionen är tillåter vi oss att tvivla, eller i alla fall reflektera över om det ändå inte var mer smutskastning och negativa kampanjer 1936. ”På den gamla onda tiden”, som en av våra högstadielärare uttryckte saken.

 

Per-Albin valet 1936

Statsvetaren Peter Esaiasson skriver i sin klassiska bok om svenska valkampanjer att 1936 års val präglades av Socialdemokraternas historieskrivning om hur framgångsrik deras politik varit. Oppositionen var inte imponerad över hur Socialdemokraterna beskrev utvecklingen, framför allt inte över att det skulle vara regeringens förtjänst att krispolitiken genomförts. Framgångarna kunde inte – enligt kritikerna – enbart hänföras till socialdemokratisk politik. Omvärldsfaktorer spelade också roll. Det är så att man undrar om inte historien upprepar sig.

 

Valrörelsen var det första personcentrerade valet. Per Albin Hansson lanserades som landsfader och för första gången är det starkt fokus på partiledaren som person på valaffischerna, vilket gjorde att Högern kontrade med affischer på Gösta Bagge och Bondeförbundet lät Axel Pehrsson-Bramstorp pryda sina affischer. Även i detta avseende liknar valrörelsen i år den som gick av stapeln för 90 år sedan. Samma personcentrering då som nu.

Ökade kampanjkostnader och nya strategier

I valet 1936 var kostnaderna för valkampanjen större än någonsin tidigare. Man satsade stort på valaffischering, som trycktes i fler exemplar än tidigare. Men även andra kanaler slog igenom. Efter lyckade försök i tidigare valrörelser fick nu alla partier ett 40 minuter långt presentationsprogram i radion, där också avslutningsdebatten blivit ett stående inslag. Fokuset på partiledare innebar också att partiledarna fick större ansvar för opinionsbildningen. För övrigt var dörrknackningskampanjer ett viktigt inslag, något som partierna faktiskt kommer satsa stort på i årets valkampanj.

Hur gick det? Per Albin Hansson och hans parti gick klart framåt – plus 4 procent – medan Gösta Bagge hade det motigare: minus 6 procent. Väljarna tyckte att Socialdemokraterna var värda att få regera vidare och fick ju göra så fram till 1976.

Negativa kampanjer

Men hur var det då med attackerna på motståndarna? Tar vi en titt på affischerna förekommer det under mellankrigstiden väldigt ofta negativa budskap om motståndarna och 1936 års valrörelse är inget undantag. Forskningen visar att oppositionen oftare använder negativa kampanjer än regeringen, och så är också mönstret i valet 1936. Det var Socialdemokraterna och Per Albin som var måltavlan.

Viss kritik är ideologisk, där motståndarens politik målas upp i starka färger. Ett sådant exempel är Högerns användning av Mussolinis attack på Abessinien 1935. Landets försvar var svagt och dåligt utrustat, vilket ledde till ett snabbt och brutalt nederlag i maj 1936. Högern använde detta färska trauma som ett varnande exempel: ett land som inte investerar i ett starkt, modernt försvar lämnas försvarslöst mot aggressiva diktaturer.

Annan kritik var starkt ideologisk: att hota med ryssen och kommunismen. I affischen ringlar sig den bolsjevikiska bläckfisken – ett ganska vanligt djur att skrämmas med i valretoriken – runt Sverige. Budskapet är att varna för ”röda diktatursträvanden”, med ”maktmissbruk”, ”åsiktsförtryck” och ”monopol”.

 

Men ibland är det Per Albin själv som attackeras. En klassisk retorisk trop är att motståndaren inte är den hen synes vara. Att då ”lyfta bort masken” används ofta i politisk kommunikation för att visa att det döljer sig någon helt annan bakom den glada fasaden. På affischen faller masken av en leende Per Albin och där bakom döljer sig ”röd diktatur” och ”monopol”.

  

Lika som bär?

Det är 90 år mellan de olika valrörelserna – 1936 och 2026. Poängen här är att allt det nya kanske inte är så nytt. På många sätt var det kanske minst lika illa förr, om inte värre.

Men valrörelsen 2026 står inför utmaningar med stark polarisering – precis som under mellankrigstiden – attacker på politiska motståndare och risker för det demokratiska samtalet. Därom råder det ingen tvekan. Inte minst i en värld där algoritmerna verkar bestämma mer och mer.

Propagandainspektör Bengt Johansson