Propagandainspektionen (vecka 4) - Inga experiment! Erlander, Adenauer och det trygga alternativet

Det trygga 50-talet hade inte hunnit ersättas av en ny, mer händelserik tid, när Socialdemokraterna 1960 gick till val som det stabila och säkra alternativet. Och att socialdemokratin var stabilt förankrad vid makten kunde inte förnekas vare sig av anhängare eller av motståndare. Stora grupper av väljare, till och med de i yngre medelåldern, hade inte varit med om något annat än att Socialdemokraterna regerat.

Partiets paroller om arbete och pension var redan väl inarbetade och särskilt pensionerna hade varit föremål för en intensiv politisk strid som kulminerade i folkomröstningen 1957 och i det efterföljande extravalet 1958. Att neutraliteten lyftes fram var kanske lite mer överraskande eftersom utrikes- och försvarsfrågor sällan spelade någon roll i valrörelserna.

Men efter Hjalmarsonaffären 1959, när Högerledaren skarpt kritiserat Sovjetunionen och skapat en diplomatisk kris, kunde Socialdemokraterna använda också neutralitetspolitiken som en del av det trygga välbekanta budskapet: med Erlander och Socialdemokraterna fortsätter vi på den sedan länge inslagna kursen – inga äventyrligheter!

 


En återanvänd pendang

Rubriken ”Inga äventyrligheter” är en direkt pendang till de tyska kristdemokraternas kanske mest kända slogan under efterkrigstiden. Även här fanns i bakgrunden något som kunde uppfattas som utrikespolitiska äventyrligheter. Det socialdemokratiska oppositionspartiet (SPD) hade föreslagit att Västtyskland skulle lämna NATO samtidigt med ett motsvarande utträde ur Warszawapakten för DDR. Förbundskansler Konrad Adenauer hade reagerat med att hävda att Tysklands existens stod på spel. I valen 1957 användes slagordet Keine Experimente! just för att peka på den trygga kurs som Adenauer och kristdemokratiska CDU stått för ända sedan 1949 och förbundsrepublikens bildande. Själva uttrycket var – kanske inte överraskande – ett från historien återanvänt sådant. Det katolska Zentrumspartei hade använt frasen i sina kampanjer redan under mellankrigstiden.

Hur gick det i valen? I Tyskland blev valet 1957 en succé för Adenauer. CDU och systerpartiet CSU fick absolut majoritet i Förbundsdagen – en unik situation. SPD fick chansen att regera först 1969 när Willy Brandt tog över. I det politiskt betydligt stillsammare svenska valet 1960  gick Socialdemokraterna framåt med tre mandat. Det dröjde till 1976 då väljarna – äventyrligt eller ej – röstade fram en mer enad borgerlighet till makten, och ett 44-årigt S-regeringsinnehav var över.

/Nicklas Håkansson

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Fyra spaningar i invasionens skugga

Bild
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
Läs mer

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?

Bild
Nycketal! Finns det något bättre? En siffra som sammanfattar stora datamängder och kan jämföras över tid eller mellan olika saker. Nyckeltal är givevis en förenkling, men ger en tacksam överblick. I vår bok om valrörelsen och nyhetsmedierna som släpptes förra veckan ( VALET 2022 - Politiken, medierna och nyhetsagendan - ladda ner HÄR ) finns ett nyckeltal som ofta får sammanfatta hur medierna bevakade valrörelsen - AB-index. Vad är AB-index? Måttet skapades av Kent Asp som i alla böcker och rapporter om mediernas valrapportering sedan 1979 redovisat hur AB-index faller ut för regeringsalternativ, partiledare och olika partier. Medieredaktionerna har ofta visat stort intresse för måttet och tagit det som intäkt (om det visar balans mellan höger och vänster) till att rapporteringen varit bra. Om det visat på en mer gynnsam behandling av vänster- eller högersidan brukar kritik riktas mot att undersökningen inte omfattar all rapportering av valet som gjorts (online eller i andra program).
Läs mer