Public service är en prefekt måltavla i kulturkriget

Jo, den som vill kolla kan se att jag var med och skrev remissvar på förslaget om att finansiera public service med "medieskatt" och menade att det var rimligare än det gamla systemet med mottagaravgift. Jonas Ohlsson, Nordicoms föreståndare (min medförfattare) och jag tyckte förslaget verkade vara vettigt, inte minst eftersom medietekniken sprungit ifrån den gamla modellen med mottagaravgift. Men vi tryckte också på risken att attackerna mot public service kunde öka eftersom avgiften inte var något som skattebetalare - ens i teorin - kunde välja bort. 

Vi fick tydligen rätt där. Attackerna mot public service har intensifierats de senaste åren. Nu beror det ju knappast på den nya finansieringsmodellen i sig utan ska framförallt ses som en internationell trend. Kritiken mot traditionella medier i allmänhet och public servicemedier i synnerhet har svept över västvärlden i takt med att den sk GAL/TAN-dimensionen fått större avtryck i samhället. I och med att medieavgiften inte går att välja bort har den gett skarpare ammunition i debatten.

Nu ska man komma ihåg att SVT och SR varit i blåsväder tidgare. Det har alltid formulerats kritik mot TV och radio, men från olika håll. En viktig grundläggande premiss för kritiken är att medier upplevs som mäktiga. De allra flesta, både politiker och allmänhet har en bild av att medier och inte minst TV har stor påverkan på både samhällsutveckling och människors åsikter. Då är det ganska naturligt att kritik riktas mot en sådan institution. Även om medieforskningen ofta tonar ner bilden av allmäktiga medier lever den bilden kvar i den allmänna debatten. 

Men som sagt, kritiken är inte ny och den har faktiskt formulerats från både höger och vänster historiskt sett. Vänstervridningsdebatten under 1970-talet var omfattande, men det fanns också då en kritik ifrån vänster där medierna och även SVT sågs som reaktionära. Så där har det hållit på. Även om journalistiken i allmänhet och SVT/SR i synnerhet anklagats för att spegla samhället ur ett vänsterperspektiv är den bilden inte oemotsagd. Kritik från vänster, ifråga om bristande arbetsmiljöperspektiv, brist på seriös klimatbevakning, okritisk omfamning av marknadsekonomi och konsumentkultur har riktats mot medierna generellt, men även public service.

Men visst. Kritiken kommer från höger just nu och den ingår på i ett större politiskt projekt. Den empiriska grunden för kritiken är dock ganska grund. Att journalister hellre röstar rödgrönt än blått brukar alltid tas upp som garant för vänstervridningen, men att det knappast går att göra ett likhetstecken mellan partisympati och medieinnehåll har många skrivit om. Jag gjorde det i ett kapitel som man kan läsa HÄR.

Lägg därtill att de medievalsundersökningar som jag varit inblandad i genom åren inte ger stöd för att nyhetsbevakningen under valrörelser skulle vara systematiskt positiv till Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Snarare tvärtom. Socialdemokraterna kommer ofta väldigt dåligt ut i våra analyser. Läs om detta HÄR.

Sedan kan man givetvis hävda att andra delar borde undersökas och bredare belysning behöver göras. Till exempel av kultur- och underhållningsutbudet. Visst, jag kan bara hålla med. Men eftersom medierna brukar skildra samhället så som tidsandan gör gällande skulle jag tro att politiska ytterligheter till höger och vänster alltid kommer tycka att journalistik i allmänhet och public service i synnerhet är vinklade för att stödja motståndarsidan. Men som sagt. Breda genomslysningar som kompletterar det vi redan vet vore givetvis bra.

Men jag undrar faktiskt om sådana genomlysningar egentligen spelar så stor roll. Oavsett vad forskning som redan är gjord och eventuellt framtida forskning visar är public service ett tacksamt mål, eller till och med en prefekt måltavla att attackera. Mediekritik är centralt i "kulturkriget". Det är synligt, alla tar del av det och alla kan ha en åsikt och innehållet går lätt att tolka i termer av identitet och kultur.

Lätt därtill att när public service i stort sett sänder dygnet runt 24/7 går det givetvis att hitta exempel på den åsikt man har. Någonstans finns det alltid ett program eller inslag som stödjer tesen man driver. Forskningen visar ju också att alla tenderar att tolka att "allt som inte är med oss är emot oss". Det som talar mot vår tolkning bortser vi från eller misskrediterar. Det som stödjer den lyfter vi fram som centralt. Fientliga-medier-teorin är välbelagd och är inte en fråga om höger och vänster utan ett allmänmänskligt fenomen. LÄS HÄR.

Till sist vill jag gärna säga något om studier av människors åsikter om public service. Det finns gott om cirkelresonemang här. För om politiker hävdar att public service är snedvridet och opinionsundersökningar visar att väljare håller med är det i sig inget stöd för att public service skulle vara snedvridet. Det är en effekt av framgångsrik opinionsbildning. Ingenting annat.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?