tisdag 21 november 2017

Annonsering är ingen mänsklig rättighet

Återigen kommer Aftonbladet att neka Sverigedemokraterna att annonsera i valrörelsen. Budskapet från chefredaktören Sofia Olsson Olsén är att tidningen tackar nej till partiets annonser även i valet 2018, precis som man gjort i tidigare val. Partiet värderingar sägs inte stå i samklang med dem som tidningen står för. Mattias Karlsson från SD menar å sin sida att Aftonbladets agerade visar att det demokratiska systemet inte är jämlikt och att Aftonbladet brister i demokratiskt skyldighet (även om han inte vill ha någon lagstiftning).


Det finns ingen lagstiftning förutom den generella yttrandefrihetslagstiftningen, som reglerar svensk politisk reklam. I många andra länder finns det regler på detaljnivå om hur mycket, utrymme för olika partier och begränsningar av innehåll. Men inte i Sverige. Traditionen av svensk politisk kommunikation (både reklam och  journalistik) är oreglerad  och får skötas av inblandade parter. Staten lägger sig inte i. Det innebär också att tidningar givetvis får välja och välja bort annonsörer som de behagar.

Med detta sagt har det också historiskt funnits många exempel på att tidningar vägrat motståndare att köpa annonsplats och gett de politiskt närstående partierna både rabatter eller gratisplats. Kommunisterna vägrades annonsplats i en del borgerliga tidningar och Sverigedemokraterna har också nekats annonsplats i många tidningar genom åren. Den generella trenden över de senaste hundra åren har dock varit att en kombination av medieutveckling och marknad/demokratiargument som gjort att pressen i allt mindre utsträckning gynnat närstående partier och avvisat andra på reklamplats.

Med en press som blivit allt mindre partipress faller argumentet ett visst parti ska gynnas, oavsett om det gäller nyhets-/ledarsidor eller reklamutrymme. När dessutom många tidningar inte heller har en läsekrets som är trogen ett enskilt parti blir det också mer rimligt för både tidningen att släppa fram annonser från olika partier. Som ett extra argument kan tidningen också hävda att man släpper fram alla partiers annonser (om de inte bryter mot lagen) med argumentet att alla partier ska ha rätt att höras.

Aftonbladet tar ett annat beslut och det är inte något iögonfallande i ett historiskt perspektiv, möjligen blir man lite mer förvånad i en tid när SD vuxit till riksdagens tredje största parti och där rimligen många läsare av tidningen röstar på partiet.

Nu ska man dock komma ihåg att för varken Aftonbladet och Sverigedemokraterna är en annons i kvällspressen en särskilt stor sak. Aftonbladets ekonomi hänger inte på en annons från SD och inte heller tror SD rimligen att annonsutrymme i Aftonbladet är avgörande för valframgång. Den politiska annonseringen i pressen har gått ner över tid och aldrig varit särskilt stor i kvällspressen.  Det finns gott om andra kanaler att nå ut med - både betala reklamkanaler och gratiskanaler.

Istället handlar det givetvis om att göra markeringar. Aftonbladet vill markera mot SD och SD tar tacksamt emot. Partiet kan fortsätta att rida på ett anti-etablissemangsperspektiv och framstå som missgynnad av de stora medierna.

Lyssna på kollegan Kajsa Falasca som diskuterar detta i Studio 1.

Läs mer om politisk annonsering i min och kollegan Tomas Odéns bok "Politiska annonser".






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar