söndag 4 juni 2017

En gång var jag före min tid

För tio år sedan skrev jag och kollegan Mats Ekström en artikel med namnet Talk scandals. Upprinnelsen var ett forskningsprojekt jag hade om våra föreställningar om mediers makt. I projektet hade jag särskilt intresserat mig för hur politiker som varit med om en skandal reagerat och agerat. Vad tänkte man? Vad gjorde man? Hur reagerade omgivningen mm? Den mest omfattande delstudien jag gjorde gällde valstugereportaget, där smygfilmade politiker gjorde främlingsfientliga uttalanden för Uppdrag Gransknings reporter i slutet av valrörelsen 2002. Just fokuset på skandaler där någon "säger bort sig" var jag särskilt intresserad av och pratskandaler blev det som jag och Mats sedan utvecklade teoretiskt i artikeln (troligen mitt enda teoretiska bidrag till vårt ämne). Visserligen fanns Twitter men det hade inte bidragit till några större skandaler då. Och det var också innan smartphonen blev var mans egendom, vilket innebar att filma och spela in var ganska begränsat för gemene man.

Med de sociala medierna (och smartphones med ständig uppkoppling) förändrades allt. Många av de skandaler vi ser idag är just pratskandaler. Politiker twittrar mer eller mindre ogenomtänkta saker, andra har filmat ett mindre lyckat framträdande och lagt ut på sociala medier. Vi verkade därmed faktiskt vara lite före vår tid. När vi lanserade begreppet var visserligen granskare och andra positiva, men det är först nu som pratskandaler verkligen blivit skandaler att räkna med. Att vi dessutom har en amerikansk president som ägnar stor del av sin vakna tid att kommunicera mer eller mindre genomtänkt på sociala medier gör inte pratskandaler mindre relevant. Vi lever i pratskandalernas tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar