måndag 28 november 2011

Att få yttra sig och att få kritik

Yttrandefrihet är laddat även i Sverige, kanske inte som princip, men som praktik. För de allra flesta håller med om att alla ska ha rätt att yttra sina åsikter, att yttrandefrihet är centralt för demokratin, åsikter ska bemötas med argument etc. Men när det sedan kommer till att konkret hantera yttrandefrihet blir det annat ljud i skällan. Då pratas det om att man inte ska "missbruka" yttrandefriheten genom kränkningar eller alltför elaka påhopp. Det här går givetvis inte ihop.
Villkorad yttrandefrihet är värd ganska lite. Antingen får man säga vad man vill eller också får man inte. När lagstiftningen sätter upp gränser för vad som får sägas eller inte börjar vi få problem, vilket vi redan har i gällande lagstiftning i Sverige. Vi har begränsningar för yttrandefriheten kopplat till upphovsrättslagar, uppvigling, förtal, olaga hot, spioneri, barnpornografi och olaga våldsskildringar. Visst finns det goda skäl för dessa inskränkningar, som också stöds av Europakonventionen. Men problemet är ju att begränsningar i yttrandefriheten förutsätter att staten är god, att statens insatser alltid är för att skydda medborgaren. Men staten är inte alltid god. Därför måste yttrandefrihetslagstiftningen vara så vid som det bara går. Men lika intressant som svårigheterna med den juridiska diskussionen är ambivalensen hos de som diskuterar yttrandefrihet. En ständig missuppfattning är att rätten att uttala sina åsikter är enkelriktad, att man inte ska kritiseras för det man häver ur sig. Men då har man missat själva poängen. Du har rätt att uttrycka dina åsikter, men det har alla andra också. Så om man öppnar munnen, skriver något på bloggen eller trycker på "like" på Facebook kan man kritiseras. Där har vi en minst lika viktig del av yttrandefriheten. Vill man ha rätten att uttrycka sina åsikter, får man också tåla att andra kritiserar det man säger.

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för frihet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: [ http://www.amnesty.se/bloggstafett

]www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Magnus Hagevi i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.

1 kommentar:

  1. Hej!

    Stort tack för ditt bidrag till stafetten! Lägg jättegärna till en länk till Magnus blogg så att de som följer kan klicka sig vidare i yttrandefrihetskedjan.

    Vänliga hälsningar,
    Jimmy Mannung, Projektledare Amnesty

    SvaraRadera