Medier - Politisk kommunikation - Opinionsbildning - Politisk reklam - Kriskommunikation
Krönika om resande och Boorstin
Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar
Idag har jag publicerat en krönika om resande och ny medieteknologi. Tesen är att vi endast numera reser fysiskt, mentalt är vi på samma ställe hela tiden.Läs krönikan här.
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Vi har alla sett dem. Intervjuerna där makthavaren ställs till svars av Janne Josefsson eller någon av hans kollegor. Blicken flackar, flosklerna haglar och svetten börjar tränga fram i pannan. En del kan inte säga nåt alls utan blir helt tysta, Varför ställer makthavare upp på sådana här intervjuer? Det är ju som att be om att få tappa ansiktet offentligt. Faktum är att de inte gör det. Inte längre. En dag ringde Uppdrag Granskning Gårdagens UG handlade att makthavare allt oftare avböjer medverkan i UG, att det blivit svårare och svårare att få dem som granskas att ställa upp på intervju. De går kanske med på mailssvar, men en regelrätt ansvarsutkrävande intervju vill de inte vara med om. Givetvis faller lite av formatet för UG när en part inte "spelar med" utan väljer en annan väg att kommunicera, eller inte kommunicera alls. För att ge lite forskarperspektiv fanns jag med i programmet och fick säga några ord. En trend som pågått länge När jag gjorde intervjun med UG kändes
Kommentarer
Skicka en kommentar