Bengt Johansson

Gustav Vasa är en av de mest kända personerna i den svenska historien. Han framställs allt som oftast som en landsfader, men också som en slug och brutal härskare. I förra avsnittet (Läs HÄR ) såg vi hur Gustav hade stort behov av att legitimera sitt styre, något som var särskilt viktigt eftersom han ju lite av en tillfällighet hade kommit till makten utan att ha kungligt blod i sina ådror, eller ens tillhöra någon av de viktigaste släkterna i landet. Hursomhelst var ju Gustav nu, från 1523, kung i ett rike som de facto brutit sig loss från unionen med Danmark. Då var det väl bara att styra på, kan man tänka. Men Gustavs makt var trots allt begränsad. En missuppfattning hos en del av oss idag är att kungar förr i princip hade all makt att styra landet. Och visst finns det exempel på perioder av mer renodlat kungligt envälde också i svensk historia, men de kom senare, exempelvis under Karl XI och Karl XII, liksom efter Gustav III:s statskupp 1772. Gustav Vasa, som trots att han gått t...

I filmen Monty Python and the Holy Grail (1974) finns en scen där kung Artur träffar en bonde som vägrar knäböja för honom. Bonden ifrågasätter varför Artur alls är kung (”I didn't vote for you”), och kungen använder då legendens argument för sin upphöjda värdighet: Damen i sjön gav honom svärdet Excalibur som ett tecken på att han var Guds utvalde att styra över britterna. Bonden svarar (ungefär) att ”brudar i vattenpölar som slänger svärd utgör ingen grund för ett statsskick”.  Den komiska effekten förhöjs sannolikt av att vi inte förväntar oss att medeltida bönder ska ifrågasätta sin kung. Kanske tycker vi inte att en diskussion om kungamaktens legitimitet alls hör hemma i tidsåldern? Idag däremot är det närmast självklart: Många av de saker som dagens politiker gör när de kommunicerar med sin omvärld har sin grund i det demokratiska systemets fundamenta: En legitim makthavare i en demokrati är den som är vald av folket och har dess stöd. Men att en makthavare måste vara le...