Bengt Johansson

Sverigedemokraterna presenterade 2018 års valaffischer på tisdagen 7 augusti, fast om det inte vore för det står "SD 2018" tvärs över affischerna skulle det lika gärna kunna handla om reklam för Dressman eller Ellos. Borta är alla politiska slogans, alla löften och kärnord. Kvar är leende unga människor i ljusa pastellfärger eller svart och vitt, fotade med neutral studiebakgrund. Affischerna utgör en (än så länge) oöverträffad höjdpunkt på den tendens, som vi i boken Politik i det offentliga rummet karakteriserade som politik som imageskapande. Affischerna marknadsför SD och SD:s kandidater uteslutande genom deras utstrålning, deras image, som väljarna förväntas se som tecken på kandidaternas och partiets egenskaper. Vad är det då som karakteriserar partiets kandidater 2018? För det första kan man konstatera att de är själva antitesen till det som annars i hög grad har skapat bilden av SD, nämligen de arga unga männen . Ingen är arg, inte ens beslutsam, alla ...

Hur är det med årstids- och vädersymbolik på svenska valaffischer? Tanken slog mig efter  Orlas genomgång av semesteraffischer och Socialdemokraternas idylliska sommaraffisch med röd stuga och segelbåt från 1960 . Finns det höstaffischer eller kanske till och med vinteraffischer? Och hur är det med vädersymbolik som värmeböljor, stormar, skyfall eller torka? Kort sagt, hur används årstids- och vädersymbolik på valaffischerna? Sagt och gjort gick jag igenom databasen med affischer och insåg ganska snabbt att varken årstider eller väderfenomen är något som utmärkt valaffischer. Faktum är att vädersymbolik i stort sett var helt frånvarande. Det är först med Miljöpartiets affischer 2014 på temat att det behövs "varmare politik och inte varmare klimat" som väder/klimatfenomen illustreras med bild. Det är också enda gången vi i valaffischhistorien hittar en vinterbild, även om snön smält till följd av klimatförändringarna. Vinter och väderfenomen är med andra ord en bristvara på ...

Idag är jämställdhet ett tämligen oomtvistat värde i politiken, åtminstone retoriskt. Också internt i partierna är det viktigt att kvinnor såväl som män representeras. ”Varannan damernas” blev en princip som anammades på partiernas riksdagslistor från 1990-talet och framåt. Sverige har så också ett av världens mest jämställda parlament, sett till könsfördelning. Men vägen dit har varit lång. Politiken var länge männens domän, och kvinnorna var få bland politikerna. Hur har detta avspeglats historiskt i valkampanjerna, och mer specifikt på valaffischerna? I den kommande boken Rösträttens århundrade (red. Ulrika Holgersson & Lena Wängnerud), som ges ut av Riksbankens jubileumsfond, skriver jag med kollegerna Bengt Johansson och Orla Vigsø om hur kvinnor och män -- men också jämställdhets- och kvinnofrågor -- behandlats på valaffischer sedan tidigt 1900-tal.  Män har dominerat bland de gestalter som avbildats på valaffischerna. Sett över hela perioden från 1911 t...