Propagandainspektionen (November) - Tystnaden talar

Hösten 2006 gjorde jag deltagande observationer på Sveriges Radio. Under en veckas tid skuggade jag Ekoredaktionen (var sedan också på SvD och Rapport), satt med på möten, gjorde intervjuer och hängde vid nyhetsdesken och kollade vad som pågick. Det var en av de roligare veckorna jag haft som forskare (då fattar ni hur kul jag har på jobbet!!). Observationerna kom sedan att avrapporteras i rapporten Vid nyhetsdesken som faktiskt fortfarande används på en del utbildningar. Ärligt talat borde det göras en uppdatering eftersom redaktionsmiljön förändrats radikalt sedan dess. Till exempel var webbdesken en egen nyhetsdesk skild från den traditionella nyhetsdesken på den tiden. Så ser det knappast ut idag. Sociala medier fanns inte och det fanns inte en smartphone så långt ögat kunde nå.

En tyst regering

En sak som diskuterades på redaktionerna vid den tiden var den nya Reinfeldtregeringens obenägenhet att ställa upp på intervjuer. SR hade till och med möte med representanter för regeringen om situationen. Hur mötet gick vet jag inte för där drog Ekot en gräns. Jag fick inte vara med på träffen med regeringen och har därför ingen aning om hur det hela avlöpte.  

Det verkar som att historien upprepar sig. SVT:s Anders Holmberg gick ut på sociala medier och beklagade sig över att regeringsföreträdare och Sverigedemokraterna inte velat vara med i hans program 30 minuter. Men han är inte ensam. Återkommande ser man i inslag i TV och artiklar i dagspress att regeringsföreträdare inte gått att nå eller att de avböjt kommentar. 

Tystnaden från regeringssidan har på sociala medier utlöst en diskussion där kritiker menar att transparens och ansvarutkrävande hotas. Mediernas roll som medborgarnas förlängda arm ifråga om ansvarsutkrävande undergrävs av att regeringen inte vill prata med journalister. Försvarare av regeringen hävdar istället att ministrarna har annat för sig än att tjafsa med journalister och/eller att de ändå inte borde prata med journalister eftersom de är vänstervridna. 

 

Förändrad mediemakt

Att politiker journalister ifrågasätter journalistmakten är en del av en större förändring, där journalistikens makt har förflyttats från att vara offentlighetens självklara centrum till att bli en arena bland andra. Visst har journalistiken fortfarande en avsevärd betydelse och påverkan. Det finns det gott om studier som visar. Men dagens offentlighet är mer komplex, med fler kanaler, alternativa medier och inte minst sociala medier som både kan förstärka och försvaga en nyhet som publiceras i traditionella nyhetskanaler. 

Forskning visar också hur både politiker och myndigheter anpassar sig och navigerar i det nya medielandskapet. Allt för att få överhanden i nyhetsspelet. Redan för 10 år intervjuade vi myndigheter där en del menade att de klarade sig ganska bra utan nyhetsmedier (LÄS HÄR). Vissa såg sig nästan som egna mediehus med webben och sociala medier som de aktivt använde för att nå medborgarna. Den här utvecklingen har fortsatt och det går att tolka regeringens strategi som ett led i denna utveckling. Budskapet är att journalisterna får vänta tills dess att vi väljer att kommunicera.

Nu kommer någon säkert att påpeka att förra regeringen inte heller alltid var så på pigg på att framträda i (kritiskt granskande) medier. Det finns kanske fog för den invändningen, inte minst blir man ju varse det när varken den förra eller nuvarande regeringen vill diskutera grundlagsförändringen som klubbades igenom i riksdagen igår. Det var minst sagt anmärkningsvärt, om man använda småorden. 

Forskning tack!

Men vad vet vi egentligen? Är tystnadens strategi något nytt eller ett kanske ett välbeprövat sätt som makten alltid använder? Jag tänker att får bör göra som vi alltid borde när vi undrar över saker och ting. Vi måste empiriskt undersöka om Kristerssonregeringens tystnadsstrategi är något som inte skett tidigare eller om vi alltid sett samma tendens när nya regeringar tillträtt. Så forskning behövs så att vi kan uttala oss om det nya är så nytt som vi tror. Det är så vi lär oss saker och ting. 

//Bengt Johansson