Bengt Johansson

Hackerattacken på Coop, Shell och andra privata företag visar samhällets sårbarhet. Våra liv blir mer och mer komplexa, där organisationer och individer interagerar globalt, inte minst via digitala system. Men tar vi en bredare pensel har vi gjort oss helt beroende av olika system sedan en lång tid tillbaka. Och ju mer beroende vi blir av sådna system, desto sårbarare blir vi. System kraschar och grundfrågan är då vem som har ansvar för att se till att vi som individer och organisationer klarar av kraschen. Det hela handlar om var gränsdragningen för statens ansvar går och är ingen lätt fråga att besvara. Men ju mer komplext samhället blir och beroendet av olika system ökar, desto mer måste vi prata om det. Systemberoendet kan ta sig olika uttryck. Låt mig ge några exempel. 1. Att ha en krislåda hemma är något som MSB och andra samhällsaktörer talar allt mer om. Poängen är att vi som medborgare ska kunna hantera en samhällsstörning. Att vi ska gå från "just-in-time" till ...

Är krisen egentligen en kris? Då menar jag inte pandemin utan regeringskrisen. Ingen har väl missat misstroendeomröstningen och statsminister Stefan Löfven avgång, samt de talmansrundorna som nu inletts. Men är det en kris? Ja, för regeringen och dess samarbetspartners är det en kris. Det är en organisationskris för sittande regering, men knappast för det demokratiska systemet eller samhällsstyrning i stort. Men hur landet ska styras är en allvarlig sak. Därför har vi också satt upp en massa regler i RF för hur vi gör när en regering faller, just för att det inte ska bryta ut anarki och allmän oreda. Vi har en övergångsregering så att samhällsapparaten fungerar, statligt anställda fortstätter att få löner och pensioner och bidrag betalas ut trots att vi inte har en regering. Dessutom finns det protokoll för hur en ny regering tillsätts. Krisen är regeringens, inte demokratins.  Men det klart. Skulle det inte gå att få fram en ny regering, varken genom talmansrundor eller återkomman...