En liten film från Krisinformation.se

Det är höga tonlägen under pandemin. Inte så mycket annat att vänta i en global kris som tagit många liv och frestar på samhällets alla nivåer. Ibland känns det som att känslorna ligger utanpå. Faktumet att stora delar av kommunikationen förs på sociala medier hjälper väl säkert till. Debatter blir ofta mer polariserande och hårdragna i text än öga mot öga, inte minst när själva logiken bygger på snabb interaktivitet.

Senast var det filmen från Krisinformation.se som väckte ett osedvanligt stort rabalder. Att en del människor kan hantera sin oro genom att begränsa informationsintag är välkänt inom psykologisk forskning och är ett av de råd som brukar ges. Oro driver informationsinhämtning och är i grunden sunt. Den gör oss vaksamma så att vi letar information för att hantera vad vi uppfattar som ett hot. Men det är också välkänt att oro kan slå över så att vi inte längre lär oss något av informationen vi hittar. Istället driver det bara oro och vi fastnar i en loop där information varken ger ökad kunskap eller insikt. 

Flera mediechefer gick i taket när de såg filmen. De menade att myndigheten avrådde medborgare från att informera sig om pandemin, att myndigheten försökte dra bort uppmärksamheten från viktig information om krisen utvecklingen. Kanske också den granskning som medierna bedriver. Mediechefernas kritik andades att myndigheten försökte tona ner mediernas kritiska granskning av myndigheters och politikers hantering av coronapandemin. Det målades - i mina ögon - ut som ett försök att tysta kritik mot den svenska coronastrategin. 

Nu är jag långt ifrån först på bollen. Andra har varit ute och påpekat att mediechefernas reaktioner varit överdrivna. Filmen som Krisinformation.se hade gjort (som inte ens var ny och följde de rekommendationer WHO har) är inte en uppmaning att sticka huvudet i sanden utan att hantera oro. Precis som den som är stressad ska försöka att göra en sak i taget, inte låta sig avbrytas av andra och göra klart det man håller på med innan man tar sig an något nytt, bör den som känner stor oro för pandemin försöka hantera sitt informationsinstag. Klassisk KBT.

Pandemin är allvarlig och vi behöver både information för att klara av vardagen och för att utkräva ansvar. Men knappast 24/7, ofta räcker det med att uppdatera sig med jämna mellanrum. Så frågan är om mediechefernas oro (!) handlar om att vi mediekonsumenter ska vaggas in i en falsk säkerhet eller om det mest handlar om att vi inte kommer att besöka deras sajter lika ofta för att generera klick.

Hur gör jag själv då? Ja, jag har tagit på alla pushnotiser sedan länge. Men jag knarkar nyheter alldeles för mycket och har faktiskt funderat på att gå tillbaka till att kolla nyheterna på morgonen. Vid lunchkaffet och sedan en gång på kvällen. Precis som förr i tiden allstå. Men så är jag ju numera ganska gammal också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Affischkampen vid extravalet 1958

Varför skulle myndigheter inte berätta allt de vet? En liten undersökning med en hypotetisk fråga

Public service är en prefekt måltavla i kulturkriget