Bengt Johansson

En krönika om Juholt och det medialiserade pratet

2012-01-31T06:22:00.005+01:00

Så avgick han då till slut. Juholt. Funderade hela hösten om man skulle skriva något om medierna och Juholt, men kom mig inte riktigt för att göra det. Men när facit nu finns tänkte jag att det kanske ändå var dags att säga något. Nu har jag gjort det i en krönika i Borås Tidning. Läs krönikan här.

Med nyheter i mobilen

2012-01-21T20:43:00.006+01:00

I fredags var det dags för ännu en betygsnämnd. Denna gång på hemmaplan där Oscar Westlund försvarade sin avhandling Cross-media News Work -Sensemaking of the Mobile Media (R)evolution. Avhandlingen är en fallstudie av hur Göteborgs-Posten införde mobila nyheter/tjänster, där Westlund verkligen gått på djupet och gjort 62 intervjuer med anställda och ansvariga på redaktionen, marknadsavdelningen och IT-avdelningen. Genom att följa processen under flera år visar han att beslut och implementering inte är så rationella, med strategier och planer, som man kanske tror. Istället tolkar alla inblandade om situationen allt eftersom verkligheten förändras och mycket styrs av hur man hanterat förändringar tidigare i organisationen. Mellan åren 2006 och 2010 följer Westlund hur mobila nyheter blir allt mer i centrum och belyser utvecklingen genom fyra spänningsfält (1. creatives, suites and techies; 2. producers and prosumers, 3. humans and machines; 4. Old and new).

Westlunds bok är i många avseenden banbrytande. Han följer på nära håll en förändringsprocess och visar komplexiteten och det sociala samspelet som dessa processer inbegriper. Jag är övertygad om att Oscar Westlund blir en efterfrågad person i både medie- och forskarbranschen framöver. Hans forskning kan bidra inom både teori och praktik. Läs avhandlingen här.

Det farliga medievåldet

2012-01-15T08:49:00.006+01:00

Vi akademiker kanske är oense på seminarier och internt, men bråk i medierna är inte lika vanligt. Men nu är det forskarbråk. Statens medieråd har sammanfattat forskningen om effekterna på aggression av våldsamma datorspel (rapporten kan laddas ner här). Genast kom några forskare på Karolinska institutet med en sågning av rapporten. Vad bråkade man då om? Jo, slutsatserna i Medierådets rapport var att det inte går att fastslå att unga blir aggressiva av att spela datorspel, vilket medicinarna inte höll med om. För den som följt forskningen om medieeffekternas historia är inte resultaten i Medierådets rapport särskilt förvånande. Rapporten visade visserligen att det finns ett samband mellan aggression och spelande, men fastslår den kausala kopplingen är inte särskilt stark. Det finns en mängd svårigheter med att mäta medieeffekter och kopplingen mellan konsumtion av medier och aggressivt beteende. För om man tar hänsyn till familjesituation, sociala faktorer mm visar det sig att det inte blir så mycket förklaringskraft kvar.

Dessutom är det svårt att avgöra vad de kortsiktiga effekterna som kan mätas i experiment egentligen har för värde. Ett experiment visar ju bara att det möjligen finns liknande effekter i världen utanför laboratoriet. Vad betyder då det här. Ska vi luta oss tillbaka och konstatera att nu är det inte farligt med dataspel? En sak är trots allt ganska säker. Vi förklarar inte våldsamt beteende i särskilt stor utsträckning - om något - med hur mycket barn spelar dataspel. Det finns många andra orsaker som är viktigare. Men därmed inte sagt att det inte finns skäl att begränsa dataspelandet. Barn kan bli rädda av att spela dataspel, få konstiga uppfattningar om hur vissa saker fungerar och framförallt är det en tidstjuv av stora format. Effekterna av spelande kopplat till hälsa och brist på motion är ganska uppenbara. Dessutom tar det kanske tid från att umgås med vänner och läxläsning. Så visst kan man begränsa barnens dataspelande, men knappast för rädslan att de ska bli aggressiva.

Allt du ville veta om nordiska kommuner

2012-01-02T07:16:00.006+01:00

Strax före jul publicerades en forskningsantologi där 113 olika projekt om kommunforskning i norden presenterades. Boken ges ut av Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet och Andreas Ivarsson är redaktören. Andreas har haft ett idogt arbete i att samla in texter från forskare som på olika sätt ägnat sig åt att beforska svenska kommuner. Boken ger en god överblick om vad nordiska kommunforskare ägnar sig åt.

Själv deltar jag med några projekt i boken, bland annat de studier som gjordes inom ramen för Bilden av kommunen (tillsammans med Mats Ekström och Larsåke Larsson) samt mitt ständigt pågående arbete med kommunala medievalrörelser

Humor som politiskt vapen

2011-12-27T08:43:00.003+01:00

Idag publicerades en ny krönika i Borås Tidning som handlar om humorn som politiskt vapen på internet. Läs krönikan här. Men givetvis bör dagens funderingar om medier handla om domen mot de terroristdömda svenska journalisterna i Etiopien. 11 år i fängelse för att ha försökt rapportera om vad som pågår i en för omvärlden stängd provins är givetvis en helt orimlig dom. När journalistik och yttrandefrihet blir jämställt med terrorism finns det inte mycket kvar av rättsstaten.

Skandaler på LSE (vol 2)

2011-12-17T22:24:00.007+01:00

Nu är jag hemma igen efter en helgkonferens i London. På den sista sessionen presenterade jag och Mats Ekström vårt paper om "Disputable truth claims", där vi analyserar hur journalistiken använder citeringstekniker och olika journalistiska genrer för att hantera osäkra fakta. Fallet som vi använde var Littorin-affären 2010 och vi tittade särskilt på hur medierna hanterar konfrontationsintervjuer. Nu ska vi samla in fler exempel på konfrontationsintervjuer och har någon exempel så är jag tacksam om ni skickar dem till mig.

Jag lyssnade även på andra spännande papers. I ett presenterade Sigurd Allern och Ester Pollack från JMK resultat från ett kapitel i en kommande bok om skandaler, som de är redaktörer för. Kapitlet var en kvantitativ undersökning av skandaler i de nordiska länderna sedan 1970-talet. Det visade sig att antalet skandaler ökat dramatiskt de senaste 10 åren och att de oftast handlar om ekonomiska skandaler. Dessutom indikerar resultaten att kvinnliga politiker oftare avgår än sina manliga kollegor. Det ska bli mycket spännande att läsa boken när den publiceras strax efter jul.

I ett annat paper skrev Sandra Jacobs and Thomas Schillemans om hur medieskandaler förändrar myndigheters sätt att organisera sin verksamhet i Belgien. Tentativa resultat visar att man förstärker ansvarskedjor och blir försiktigare.

Mia-Marie Hammarlins paper hette ‘Who Am I Now?’: Existential Dilemmas in the Wake of Media Scandals. Där visar hon hur politiker och makthavare som utsatts för mediedrev reagerar som privatpersoner. Hon visar saker som man inte ofta tänker på, som att även personer som är vana vid medier reagerar mycket starkt och att de ser sitt liv som ett "före och efter" skandalen. Mediedrev påverkar människor mycket starkt.

Christina Holtz-Bacha and Eva-Maria Lessinger från Tyskland visade i sitt paper hur skandaler fungerar där medierna är de som själva är i fokus. Analyserna byggde på en stor skandal i Tyskland där veckotidningen Bunte avslöjades med att ha spionerat på tyska politiker.

Skandaler på LSE (vol 1)

2011-12-16T17:34:00.008+01:00

Idag och imorgon är jag på LSE i London på en konferens om politiska skandaler. Som tidigare i höst använder jag bloggen för att presentera lite om vad som sägs. Elin Strand Hornnes presenterade på sektionen för politik och kön ett paper om hur kvinnor ber om ursäkt i politiska skandaler. Hon analyserar ett antal kända nordiska skandaler där kvinnor varit i centrum (bl a Cecilia Stegö-Chilo och Maria Borelius). Strand Hornes visar att politikerna har olika strategier - allt ifrån att själva attackera den som anklagade, förneka, att de inte hade information, rätta till vad man gjort galet till ursäkt. Gemensamt för skandalerna är att de alla handlar om privatsfären och att kvinnliga politiker inte bara är ansvariga för vad de själva gjort, utan att de också får ta ansvar för vad andra familjemedlemmar gjort. Melaine Hellwig paper hade titeln "Using media scandalising mechanism for one’s own good: How more than 300 women scandalise themselves to have a voice". Fallet som hon använder är kvinnor som gått ut med offentligt med att de gjort abort. Genom att offentliggöra vad som i dåtidens Tyskland var förbjudet kunde de påskynda en förändring av lagstiftningen. När jag sedan pratade med John B- Thompson visade det sig att han läst vad jag och Mats Ekström skrivit om pratskandaler och även om han inte var helt överens med oss i alla delar fick vi mycket beröm för artikeln och han menade att den verkligen gav bidrag till skandalforskningen. Kul!

TV-ledning i konkurrens

2011-12-09T19:23:00.005+01:00

Idag har jag varit ledamot i betygsnämnden på en ny avhandling i journalistik. Författare är Johan Lindén på JMK i Stockholm. Titeln på avhandlingen är TV-ledning i konkurrens och i flera avseenden är studien unik. Johan som sedan många år är anställd på SVT fick i stort sett fullständig insyn i SVT:s ledningsarbete under de turbulenta åren i slutet av 1990-talet och gjorde omfattande observationer vid olika möten i kombination med chefer i ledande positioner och medarbetare.

Nu är studie klar och Johan Lindén har gjort många intressanta iakttagelser om hur förändringsprocesserna mot en allt större publikanpassning av public service gick till i slutet av förra seklet. I takt med vikande publiksiffror, förändrade politiska villkor och en allt tuffare mediemarknad genomfördes stora förändringar av SVT, som i många avseenden förändrade hela organisationskulturen.

Som läsare är det fascinerade att läsa om bråk och konfliktlinjer mellan olika delar av SVT och hur ideal bryts mot varann. Särskilt spännande är det att läsa om hur SVT agerande internt när Expedition Robinson vändes från kritikstorm till tittarsuccé och hur självaste VD:n Sam Nilsson satte sig vid klippbordet. Spelet kring den nya VD:s som aldrig tillträde efter en förtroendekris (Lars Weiss) är också intressant läsning.Andra intressanta avsnitt är vilken makt programchefen fick när tablåläggningen blev allt viktigare i den ökande konkurrensen. Avhandlingen är både lättläst och läsvärd för den som vill titta bakom kulisserna i ett stycke svensk TV-historia. Läs mer här.

Rosengren part 2

2011-12-02T08:42:00.003+01:00

Nu har Björn Rosengren gjort det igen. Pratat på med journalister när han trodde att kameran var avstängd. När några journaliststudenter från JMG skulle göra en intervju småpratade han med dem innan intervjun och insåg inte att de bandade. Då berättar han att när Tomas Östros och Sven-Erik Österberg varit på middag diskuterades Juholts framtid och slutsatsen var att "Juholt måste gå!". Ytterligare ett exempel på vad jag och kollegan Mats Ekström kallar för pratskandaler. Ett uttalande som man tror sker "backstage", men som lyfts fram i offentligheten och den pratglade får stå till svar för vad han/hon sagt. Rosengrens strategi är tydligen att han bara skämtat. Tja, Rosengren är inte politiker så för han karriär spelar det inte så stor roll, men frågan är hur glada kompisarna inom s-toppen är på Rosengren för hans lite yviga stil. Eller var det kanske meningen att prata lite för vitt och brett?

Att få yttra sig och att få kritik

2011-11-28T10:01:00.003+01:00

Yttrandefrihet är laddat även i Sverige, kanske inte som princip, men som praktik. För de allra flesta håller med om att alla ska ha rätt att yttra sina åsikter, att yttrandefrihet är centralt för demokratin, åsikter ska bemötas med argument etc. Men när det sedan kommer till att konkret hantera yttrandefrihet blir det annat ljud i skällan. Då pratas det om att man inte ska "missbruka" yttrandefriheten genom kränkningar eller alltför elaka påhopp. Det här går givetvis inte ihop.

Villkorad yttrandefrihet är värd ganska lite. Antingen får man säga vad man vill eller också får man inte. När lagstiftningen sätter upp gränser för vad som får sägas eller inte börjar vi få problem, vilket vi redan har i gällande lagstiftning i Sverige. Vi har begränsningar för yttrandefriheten kopplat till upphovsrättslagar, uppvigling, förtal, olaga hot, spioneri, barnpornografi och olaga våldsskildringar. Visst finns det goda skäl för dessa inskränkningar, som också stöds av Europakonventionen. Men problemet är ju att begränsningar i yttrandefriheten förutsätter att staten är god, att statens insatser alltid är för att skydda medborgaren. Men staten är inte alltid god. Därför måste yttrandefrihetslagstiftningen vara så vid som det bara går. Men lika intressant som svårigheterna med den juridiska diskussionen är ambivalensen hos de som diskuterar yttrandefrihet. En ständig missuppfattning är att rätten att uttala sina åsikter är enkelriktad, att man inte ska kritiseras för det man häver ur sig. Men då har man missat själva poängen. Du har rätt att uttrycka dina åsikter, men det har alla andra också. Så om man öppnar munnen, skriver något på bloggen eller trycker på "like" på Facebook kan man kritiseras. Där har vi en minst lika viktig del av yttrandefriheten. Vill man ha rätten att uttrycka sina åsikter, får man också tåla att andra kritiserar det man säger.

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för frihet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: [ http://www.amnesty.se/bloggstafett

]www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Magnus Hagevi i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.

Stora händelser är inte typiska

2011-11-22T21:57:00.003+01:00

Forskare är precis som alla känsliga för de vindar som blåser. Samhällsvetare kanske mer än andra. Just nu är mina kollegor som forskar om skandaler alldeles till sig om the phone-hacking scandal och nedläggningen News of the World. Är man på konferens i England handlar en stor del av debatten om just denna skandal. Inte så konstigt kanske. Forskare om samhällsfrågor fokuserar ju gärna på det som det snackas om (Wikileaks har också fått extremt mycket medieforskaruppmärksamhet). Men det finns ett problem och det handlar om när vi söker efter det typiska, efter generella mekanismer. Då passar dessa extraordinära händelser sällsynt illa. Jag ska förklara. Om man vill försöka förstå skandalers mekanismer ska man inte titta på allt som hänt i kölvattnet efter avslöjandena i England. Detta eftersom händelserna är så speciella att de går över alla gränser av det vi tidigare känt till.Vi ser inte det typiska utan det avvikande.

Ungefär samma problem har vi med 9/11. Mycket av krisforskningen har använt det som ett case, men risken finns att det man finner passar andra kriser ganska illa eftersom det var en extraordinär händelse. Sedan kan det ju finnas all anledning att beforska en alldeles utomordentlig exceptionell händelse. Men det är en annan sak.

På samma sätt som man kanske inte studerade nyhetsrapporteringen efter mordet på Olof Palme för att se det typiska i nyhetsvärdering och nyhetsurval, ska man studera the phone-hacking scandal som en typisk skandal. Trots att det är en skandal som kanske förändrar hela det politiskt kommunikativa klimatet i England.

Tänkte köpa Zlatanboken...men har tänkt om

2011-11-09T09:43:00.004+01:00

Att öka intresset för en produkt genom att släppa lite teasers är ett välkänt marknadsföringsknep. Berätta lite om vad som ska komma och vi blir alla lite mer sugna på att köpa produkten. Men den kommande Zlatanboken har det väl slagit alla rekord? Det har i princip inte gått en dag utan att det lagts ut nya avslöjanden från boken, som också kommenteras av de inblandade. Problemet blir ungefär som med Patrik Sjöbergs bok. Är allt redan avslöjat i förväg är det inte särskilt kul att läsa boken. Då kan man istället ägna sig åt sådant som inte redan tjatats sönder i offentligheten. Börjar med Bengt Ohlsson bok om Johnny Ramone.

Tango för tre?

2011-10-31T12:17:00.003+01:00

Idag publicerades en ny krönika (har höjt publiceringstempot efter avslutat prefektskap). Baserat på en presentation jag hörde på konferensen i Madrid skriver jag om hur den inom medieforskningen ganska slitna tangometaforen, om att nyheterna som en dans mellan källor och journalister måste revideras. Det är numera en tango för tre. Läs krönikan här.

Politica Communication Across Space and TIme (vol 7)

2011-10-21T15:58:00.006+02:00

Nu var man färdigpresenterad och klar. Fick bra respons på mina valaffischer och här kommer en sista rapport från den sista sessionen (säg inte att vi latar oss när vi slutar halv sju på fredag kväll).

15) Från ett forskningsprojekt som undersöker politiskt kommunikativa kulturer (där Nicklas Håkansson är den svenske representanten) presenterade Eva Mayerhöfer lite resultat som kommer i en kommande bok. Projektet har gjort omfattande intervjuer med mediaeliter och politiska eliter i de undersökta länderna, där de svarat på frågor om hur de upplever det politiskt kommunikativa systemet. Det finns många resultat, men en intressant är att eliter i de nordiska länderna upplever att medierna har större makt än dem i Sydeuropa.

16) Stefan Kolb och Sunje Paasch-Colberg presenterade forskning om "media attention cycles". Ett paper som fokuserade på metodologiska problem. De tittar på hur biltrafik som en miljöfråga tas upp i England och Tyskland från 1965 och framåt. Mest presentation om hur man kanske kan använda statistisk tidserieanalys som hjälp, men ärligt talat förstod jag inte så mycket.

17) Christian Schemer, Rinaldo Kuhne & Jörg Matthes problematiserar på metodologiska grunder medieforskarnas försök att jämföra mellan länder och tid. Vad de var ute efter var att vi tenderar att inte noggrant faktiskt undersöka om våra variabler mätte samma saker i olika länder och över tid. De föreslog - om jag fattade rätt - att vi borde jobba med latenta variabler (faktorer) där vi kan testa om de olika indikatorerna hänger samman i olika populationer.

18) James Stanyer stod för den sista presentationen. Politiska sex-skandaler var ämnet. Stanyer har tittat på alla sex-skandaler (otrohet) mellan 1990-2009 i Australien, Frankrike, Tyskland, Italien, Holland, Spanien, USA och England. USA "vann" (45), England två (34) och Australien trea (10) och sedan bara några få i de andra.

Tack och hej!!

Political Communication Across Space abd TIme (vol 6)

2011-10-21T10:34:00.005+02:00

12) Hannah Middendorf från Munster hade gjort en komparativ analys av hur EU-parlamentsvalet bevakades i nyhetsmedier i olika länder (Tyskland och England). Slutsatsen var att det blivit mer horse-race och fokus på tävlingsaspekter av bevakningen. Tittar man på hur journalister bevakar är det tydligt att utrikeskorrepondenter mer tenderar att ha en europeiskt perspektiv på bevakningen, medan reportrar på hemmaplan har ett mer nationella perspektiv. Slutsatsen är dock att på det stora hela skapar inte EU-val en europeisk offentlighet.

13) Inom amerikansk forskning finns forskning som visar att människor som politiskt orienterar sig åt höger i högre grad menar att fattigdom är individens eget fel jämfört med människor med vänsteråsikter. De senare menar snarare att fattigdom handlar om samhällsfaktorer och vill inte skylla människors fattigdom på dem själva. Mark Harmon analyserar ett antal olika internationella studier som alla visar att denna form av förklaring är generell. Människor med mer konservativ ideologi menar att det är människans eget ansvar om man är fattig eller rik. Människor med mer liberal värdeorientering tror mer att fattigdom/rikedom har att göra med strukturella samhällsfaktorer.

14) För mig var Thomas Schillemans forskning mitt i prick. Han har jämfört medialisering av myndigheter i Holland och Australien. Eftersom jag och Hanna Kjellgren just nu jobbar med flera artiklar med samma tema, men med Sverige som case. Resultaten visar att myndigheter har högre nyhetsvärde i Australien jämfört med Holland. Detta är systematiskt över tid. Han går sedan vidare och ser på olika aspekter hur myndigheterna jobbar med medierna i olika avseenden (medieträning, hur utvecklat webben är, om man har omvärldsbevakning, mm).

Det visar sig att myndigheter i Australien på många sätt är mer medialiserade än de holländska. Frågan är då om det beror på att man jobbat mer mot medierna för att man vill nå (man väljer medialisering) eller om det beror på att man är ett offer för medialisering, och därför jobbar mer med att hantera medier.

Political Communication Across Space abd TIme (vol 5)

2011-10-21T09:56:00.006+02:00

Back on track. Efter att ha sett en fantastisk flamencoshow igår kväll (jag fick inte dansa), är det dags för dag 2. I eftermiddag ska jag presentera ett paper där jag analyserar negative campaigning på svenska valaffischer (socialdemokratiska och moderata) från 1911 till 2011. Men först är det andra som pratar.

KEY NOTE Barbara Pfetsch gav konferensens key-note. Hon tog upp komparativ forskning som en utmaning och menade att komparativa perspektiv nu gör att den amerikanska dominansen att brytas. Det är inte längre USA och resten av världen. Hennes poäng var att vi måste förstå olika politiska kommunikativa system för att komma vidare. Att analysera politiska kommunikativa kulturer (vilket är ett av hennes forskningsfält!) och flernivåanalyser. Med det senare menar hon också att nationalstaten som självklar utgångspunkt för mediastudier måste ifrågasättas. Både regioner som går utöver nationalstaten (stora regioner) och som är mindre (subregioner, etniska grupper, elitstudier) behövs. Vi har kommit en bit, men inte hela vägen....

Political Communication Across Space abd TIme (vol 4)

2011-10-20T17:18:00.006+02:00

8) På dagens sista presentation visade Lore Hayek en studie som för min forskning var mycket intressant. Detta eftersom den handlar valaffischer och personifieringen av dessa. Hon har analyserat alla nationella valaffischer i Österrike mellan 1945 och 2008 och det är en tydlig personifering av valaffischerna över tid. Resultaten visar också att mindre partier personifierar mer och att ju mer splittrat det politiska systemet blir, desto mer personifiering.

9) Rene Janisch visade i ett intressant analys där han jämfört hur parlamenten i England och Tyskland bevakats av dagspress. Analyserna som jämför bevakningen mellan 1983 och 2008 visar tydligt att det nationella parlamenten förlorat i betydelse för nyhetsmedierna. Medierna bevakar allt mindre och lyfter mer och mer fram det spektakulära. Detta är särskilt tydligt i England.

10) I därpå följande presentation visade Peter van Aelst att i Holland är det en "nyhetsdans" mellan parlament och dagspress. Tydliga resultat visar att parlamentsledamöter använder nyheter i parlamentsdebatter och frågestunder. Analyserna visar dessutom att nyhetsmedierna använder (om än mindre) vad som sägs i parlamentet i nyheterna. I jämförelser över tid visar det sig också att PR/lobbysim i allt större grad ligger bakom de frågor som tas upp i parlamentet.

11) Den sista som jag skriver om idag är italienaren Gulliano Bobbas analys av vad som avgör hur människor bedömer Berslusconi. Han slutsats var - om jag förstod honom rätt - att mediebilden av Berlusconi i högre grad avgör vad opinionen anser om honom än hur lyckosam han varit i parlamentet eller i att genomföra lagar. Frågan är väl bara om detta är något specifikt för Berlusconi?

Political Communication Across Space and TIme (vol 3)

2011-10-20T14:35:00.007+02:00

(5) Pressfrihet, och hur det uppfattas av journalister är frågan som Karin Voltmer tar upp. Hon menar att det inte finns en enda definition av begreppet. Hon ser att vissa tar över det som vi ofta menar är ett västerländskt synsätt. Men det finns andra, där man till viss del omtolkar pressfrihet i relation till den kulturella kontexter. Hon tittar närmare på Polen, Bulgarien (östeuropa) och Sydafrika och Namibia (södra Afrika). Hon förväntar sig att de östeuropeiska länderna tar över en mer västorienterat ideal, medan hon förväntar tolkningar som avviker mer från västerländska ideal i Afrika. Det visar sig i stor utsträckning stämma. Den liberala modellen är väldigt stark i östeuropa, medan afrikanska journalister mer tenderar att tycka att medierna ska ta ett stort samhällsansvar.

(6) Hur ser journalisterna på mediernas makt var frågan i Arjen van Dalen & Peter van Aelst paper. Genom att göra en survey i ett antal olika länder hittar de vissa skillnader. Resultaten tror journalister i Norge mer på TV:s makt än spanska journalister. Generellt sett tror alla att statsministern är den mäktigaste dagordningssättaren. Men medierna ses som viktiga - särskilt i de nordeuropeiska länderna. I sydeuropa och Tyskland tror journalisterna mer på politikernas makt.

(7) Lars Nord och Jesper Strömbäck gjorde i sitt paper en presentation av Prime-Time Politics. Till sin förvåning hittade de inte en linjär ökning av journalisters tolkande och tyckande, skandaler och presentationer av politiken som spel mellan 1998-2010. Visserligen intervjuar journalister allt oftare varandra, men andra delar av en mer tävlingsinriktad politisk bevakning verkar inte ha förändrats systematiskt det senaste decenniet

Political Communication Across Space and TIme (vol 2)

2011-10-20T13:51:00.008+02:00

3) Frederick Bastien har analyserat pressen rapportering av partiledardebatter i Kanada från 1968 fram till idag. Hans tes är att politiken är i upplösning eftersom journalistiken allt mindre rapporterar om politiska fakta och istället analyserar och bedömer hur partiledarna klarat debatten. Bevakningen handlar mer och mer om det politiska spelet, vem som vinner och vem som förlorar. Vi har sett samma tendens i nordiska studier och fenomenet är med andra ord globalt (eller åtminstone västerländskt).

4) Karin Sanders och Maria Jose Canal presenterade ett paper om hur regeringar kommunicerar i vardagspolitiken. De kommer publicera allt material i en bok med namnet "Government Communication" (Blackwell). De har jämfört ett stort antal olika länder, med olika typer av pressfrihet. Det verkar finnas en professionalisering av kommunikationen hos alla regeringar runt om i världen. Man testar nya metoder, försöker hålla en balans mellan politiskt sakkunniga och PR-experter, letar efter olika sätt att styra och koordinera informationen, brottas med frågan om information vs. dialog och inte minst försöka hålla partipolitiken borta från informationen.

Political Communication Across Space and TIme (vol 1)

2011-10-20T13:25:00.004+02:00

Idag och imorgon bloggar jag från konferensen i politisk kommunikation som hålls i Madrid (jo, det är varmt och skönt). Här är länken till konferensen (http://compolitica.com/). Vill man följa konferensen live går det via denna länk. http://t.co/dewgFEPP 1) Mazzoleni, Moy and Xenos försöker i sitt paper definiera vad som karakteriserar "pop-politics" på TV i tre olika länder. De har tittat på nyheter, talk-shows och underhållningsprogram och visar att politik blivit en naturlig del av TV-mediet. De hittar dock inte de förväntade skillnaderna mellan USA, England, Tyskland och Italien (enligt Hallin & Mancini) 2) Stefanie Knocks från Bern analyserar professionalisering av kampanjer och tittar på likheter och skillnader mellan olika kantoner i Schweiz. Vilka faktorer avgör då graden av professionalisering? Jo det visar sig att större kantoner, mer urbaniserade, i viss mån om det finns stark konkurrens i kantonen ger mer professionaliserade kampanjer. Stora partier är också mer professionaliserade, men ingen tendens att borgerliga partier skulle vara mer professionaliserade (som tidigare forskning visat). det kommer mera.....

Krönika om journalistikens framtid

2011-10-12T09:42:00.002+02:00

Idag publicerades en ny krönika i Borås Tidning. Temat denna gång var journalistikens framtid, vilket har att göra med att jag var på en konferens med det temat för en månad sedan. Läs den här.

Juholt - folkligt att fela?

2011-10-09T08:10:00.003+02:00

Ända sedan Håkan Juholt valdes till partiledare för socialdemokraterna har jag funderat på hans image. Folklig, lite töntig och kanske till och med plump var associationerna jag fick. Avslöjandet i kvällspressen, där en svensk turist snappat upp när Juholt som vilken annan turist som helst klagar på drinkpriserna, passade ganska bra in i den bilden. Precis som en syskonskara måste partiledarna hitta en ledig roll och när Fredrik Reinfeldt mutat in landsfadersrollen tar Håkan Juholt en annan position. Men frågan är om han inte gått för långt i folkligheten nu. Att det är folkligt att fela är det ingen tvekan om, men den senaste veckans bidragsskandal är besvärande för såväl Juholt som för hela socialdemokratiska partiet. Det är ingen drömsits att bygga en stark opposition om den som ska driva oppositionen får ägna sig åt att försvara sina privata göromål. Den stora frågan nu är om Juholt faktiskt redan tidigare fått anmärkningar och han nu ljugit om det. För vi vet alla att det är lögnen som får politiker på fall.

Nya forskningsmiljoner

2011-09-30T21:04:00.002+02:00

Idag fick vi JMG-forskare glada besked. Myndigheten för samhällsberedskap (MSB) beviljade en ansökan där undertecknad tillsammans med Tomas Andersson-Odén, Marina Ghersetti och Monika Djerf-Pierre ska studera kriskommunikation och nya medier. Projektet är treårigt och heter "Krisinformation 2.0. Om nya mediers betydelse för kommunikation i samband med samhälleliga kriser". Läs lite mer om MSB:s beslut här.

Om forskningens frihet

2011-09-21T18:39:00.003+02:00

Inte vet jag hur det är med andra, men i min värld skakar det till lite när Laura Hartman och Olof Petersson lämnar SNS med omedelbar verkan. Dimridåerna från SNS lurar ingen. Hartman och Petersson lämnar eftersom de upplever att det är för lågt i tak på SNS. Forskning som inte ligger i linje med det önskade får inte diskuteras offentligt hur som helst. Ulf Bjereld skriver ett välformulerat inlägg på sin blogg om det som skett och jag måste hålla med. SNS - som i akademiska kretsar har ett mycket gott rykte - har nu satt detta rykte på spel. Som alla andra får man nu fundera på hur man ska hantera det faktum att förtroende tar lång tid att bygga upp, men kan raseras på ett ögonblick.

"Mäktiga mecenater"

2011-09-16T10:11:00.004+02:00

Idag firar vi att Tomas Andersson-Odén blivit docent. Tomas håller sin docentföreläsning kring ett nytt forskningsprojekt som handlar om hur näringslivet satsade resurser på den borgerliga pressen efter andra världskriget. Tomas har fått tillgång till arkivmaterial som tidigare inte varit tillgängligt. Föreläsningen har titeln "Mäktiga mecenater - storfinansens satsning på pressen för att hejda arbetarrörelsen efter kriget". Det ska bli kul att höra vad Tomas ska göra framöver. Läs mer här.

När budskap tolkas om!

2011-09-15T13:52:00.005+02:00

Att politiska motståndare ritar mustascher eller horn på valaffischer är inget nytt. Men i en tid där avancerad bildbehandling är var mans egendom finns det möjligheter att göra nidbilder eller motbilder av valaffischer. Faktum är att en engelsk medieforskare i förra veckan berättade att man i England av detta skäl i stort sett slutat med valaffischering. Jag har tidigare på denna blogg visat exempel på hur man gjort karikatyrer av partiers affischer. Men i Danmark har man gått ett steg längre. Kolla in det här.

Danmark är inte som Sverige

2011-09-15T07:45:00.001+02:00

När man i internationella sammanhang argumenterar för jämförande studier brukar Sverige och Danmark ses som väldigt lika, närmast identiska. "Most similar system design" som det så vackert heter. Men om man försökt följa den danska valrörelsen som avslutas idag är det en sak som tydligt skiljer Sverige och Danmark. Valaffischerna. Vi svenskar tycker kanske att det blir lite mycket affischer i valtider. Ingenting jämfört med Danmark. Där tapetserar man hela städer med affischer. Dessutom är det påfallande mycket kandidataffischer. Jo, vi har det i Sverige också, men de dominerar inte på samma sätt som i dansk politik. Danmark är inte som Sverige...

Future of Journalism Vol 4

2011-09-09T15:16:00.009+02:00

Då var konferensen avslutad med ett rundabordetsamtal om "The phone hacking scandal". Ett antal medieforskare (Ivor Gaber, Bob McChesney, Bettina Peters, Lynette Sheridan Burns) och en parlamentsledamot Chris Bryant från Labour) deltog.

Personligen tycker jag inte att samtalet riktigt lyfte. Temat var ju vilka konsekvenser skandalen kommer att få, men inläggen handlade mer om synen på Robert Murdoch (opportunist, affärsman, ideolog, familjerpomotor, underdog, poltical junkie etc.).

Det är ganska uppenbart att Robert Murdoch för britter och amerikaner är mycket mer central än vad vi upplever i Sverige. Fox News påverkan på amerikansk nyhetskultur är stark och News of the World och framförallt the Sun har haft betydelse för brittisk politik i decennier. Lägg där till att Murdoch styrt 40% av tidningsmarknaden, 80% of betal-TV och 70 % av tv-sporträttigheterna så inser man hur central Murdoch är i Storbritannien. Ska man sammanfatta samtalet om eventuella konsekvenser var det att det nu kanske finns ett läge att skärpa lagstiftning kring ägarmonopol och även kränkning av privatlivet. Men ingen i panelen trodde på allvar att något sådant skulle ske. Åtminstone inte vad gäller ägande. Sammantaget har dock konferensen varit mycket bra. Bob och Annie Franklin har verkligen gjort ett otroligt fint arbete med att för tredje gången genomföra The Future of Journalism Conference och om jag får möjlighet kommer jag gärna tillbaka. Rekommenderas starkt!!

Future of Journalism Vol 3

2011-09-09T14:50:00.004+02:00

Lite mer snapshots

Belgiska forskare visar att vanliga människor är vanligare i nyheterna 2011 jfr med 2001. Fler artiklar, större artiklar, fler i varje artikel. Tydligast i kvalitetstidningar. De tidningar som jobbat mest med olika aspekter av läsardeltagande på nätet är också de som för fram medborgare i papperstidningen mest. En spridningseffekt av hur man hanterar nätet redaktionellt med andra ord.
Kandadensiska forskare visar att även kanadensare som är aktiva på sociala medier och att on-line news inte slutar använda traditionella nyheter. Däremot är "heavy users" av FB och Twitter mer benägna att använda oortodoxa nyhetskällor som bloggar mm
Av alla som regelbundet använder FB säger40% sager att de får nyheter via FB från vänner, 20% att de får nyheter av journalister via FB, 60 % menar att de exponerar sig för mer nyheter genom att använda FB, 71 % säger sig hålla koll på nyheter och åsikter via FB och 76 procent hittar nyheter om sociala events.

Future of Journalism Vol 2

2011-09-09T10:33:00.009+02:00

Journalistikprofessorn Robert McChesney höll dagens key-note om den professionella journalistikens ställning i USA och dess framtid. Till skillnad från Emily Bell som höll gårdagens key-note (kommer tillbaks till den), såg inte McCheseny några ljus i mörkret i dagens USA. Han menade att journalistikens kris till och med är demokratins kris, men hans recept var att USA i likhet med andra länder måste subventionera journalistik med skattemedel, detta eftersom journalistik inte är "business" utan "common good". Det konkreta förslaget han nämnde från sin bok (The Death and Life of American Journalism: The Media Revolution that Will Begin the World Again) var att ge alla medborgare 200 USD som man kan ge till valfri icke-vinstgivande nyhetsorganisation.

Från sitt retoriskt mycket underhållande tal kommer lite blandade fakta och fritt översatta citat.

"Skälet till att vi behöver journalistik är för att regeringen ljuger för medborgarna - alltid" (Walter Lippman)
"Vi behöver fri press för att förhindra att politikerna startar krig och andra galenskaper" (Madison)
"Om du får något gratis on-line är du inte en kund, utan en vara"
”I USA lägger staten 1 miljard USD på subventioner för medier och journalistik. Ser man till hur mycket pengar per capita USA lägger ner är den 1/35 jämfört med Skandinaviska länder”
”På 1800-talet subventionerade den amerikanska staten i dagens penningvärde 35 miljarder på tidningsdistribution!”
”På 1970-talet gick det 1 PR-konsult på varje journalist i USA, på 1980-talet 2 konsulter på varje journalist. Idag är relationen 4 PR-konsulter på varje journalist”

Future of Journalism Vol 1

2011-09-09T09:05:00.006+02:00

Igår och idag pågår forskningskonferensen "Future of Journalism" i Cardiff. Förutom att det är en välordnad och trevlig konferens på en av de mest framstående institutionerna för medieforskning i Storbritannien är den speciell på ett annat sätt. Den handlar inte om medier och kommunikation, utan om journalistik. Det innebär att alla forskare på konferensen på olika sätt har journalistik som huvudintresse, vilket i sin tur gör att alla sessioner är intressanta för en journalistikforskare som undertecknad. Här kommer några snapshots från gårdagens presentationer.

I senaste valet i England har presskonferenser i princip blivit obsoleta. Partierna håller inte på med det längre, inte heller pressreleaser är lika vanliga som tidigare (halverat antal). Här finns en tydlig effekt av internet och sociala medier. Dessa har ersatt traditionella sätt att marknadsföra politik såsom presskonferenser och pressreleaser.
När traditionella brittiska och holländska medier rapporterade från politikers twittrande var det inte om seriösa politiska förslag, utan som citat som illustrationer av politiska förslag eller händelser. I jämförelser mellan holländska och brittiska tidningar satsade de holländska mer på informativa tweets, medan de brittiska mer handlade om skojiga citat.
En hel session handlade om Wikileaks. Mycket sades men en intressant slutsats var att Wikileaks gjort att traditionella medier i större utsträckning vågat ta upp rollen som aktiva granskare jämfört med tidigare. Dessutom var alla rörande överens om att Wikileaks bidragit till att förbättra medborgarnas möjligheter att utkräva ansvar av politikerna genom att avslöja missförhållanden. Vad forskarna däremot inte är överens om är om Wikileaks är journalistik, en källa bland andra eller kanske aktivism....

Kan man lita på forskare?

2011-09-04T21:12:00.004+02:00

I fredags publicerade jag en krönika i Borås Tidning om det fallande förtroendet för forskare och vad det kan bero på. I SOM-undersökningarna ser vi att förtroendet för forskning och forskare ligger högt, särskilt för medicin och naturvetenskap. Men det finns tydliga tecken på att förtroendet sakta urholkas. Hur det kan förklaras skriver jag mer om här.

Vallöften - håller politikerna vad de lovar?

2011-08-23T12:13:00.004+02:00

Nåddes precis av nyheten att Elin Naurins avhandling Election Promises. Party behavior and voter perception. kommit ut på det internationellt erkända förlaget Palgrave Macmillan. Det är en stor framgång för Elin som är kollega till mig vid statsvetenskapliga institutionen här i Göteborg. Grattis säger jag och hoppas att att ännu fler nu tar del av hennes framstående forskning om partiernas vallöften.

Let's blogg again

2011-08-22T20:27:00.002+02:00

Då var man tillbaks på jobbet igen efter en riktigt välbehövlig semester (har faktiskt jobbar i några veckor nu). Under sommaren har jag funderat på vad jag egentligen ska ha bloggen till. Efter mitt valaffischtema under 2010 har jag ärligt talat haft lite svårt att hitta ett bärande idé till bloggen. Att skriva om vad jag ätit till lunch, om jag föredrar grönt eller svart te och hur snabbt jag sprungit milen har aldrig varit aktuellt. Jag har ju inte heller haft ambitionen att kommentera alla dagsaktuella händelser i medievärlden. Så vad göra? Den lösning jag kommit fram till är att låta mina forskningsintressen lysa igenom och skriva om intressanta forskningsresultat jag tagit del av, vad som är på gång i min forskning uppblandat med lite info om vad som är på gång på JMG/SOM. Så får det bli!

Avlutade uppdrag och nya

2011-07-02T09:42:00.003+02:00

Sedan igår är jag inte längre prefekt på JMG. Mitt treåriga förordnande gick ut och efter moget övervägande beslutade jag att inte åta mig en ny treårsperiod. Skälet är att jag under dessa tre år kommit allt längre från forskningen och alltmer slukats av administration. Jag har lärt mig en massa saker jag kommer ha nytta av framöver, men längtan tillbaka till forskningen blev allt för stor. Eftersom jag har både oavslutade projekt och nya som startar kommer jag inte ha någon brist på arbetsuppgifter. Även om jag slutar som prefekt kommer jag dock ha ett nytt uppdrag. Sedan den 1/7 ingår jag tillsammans med Karin Ekström, Maria Oscarsson och Lennart Weibull i SOM-institutets styrgrupp. Det kommer också bli en spännande resa.

Partipressen var visst inte död...eller?

2011-06-29T07:44:00.003+02:00

Nu går det snabbt med krönikeskrivandet. Idag publicerades ännu en krönika i Borås Tidning. Denna gång baserades texten på ett kapitel i boken Lycksalighetens ö från SOM-institutet. Kapitlet som heter Partipropaganda i spalterna? bygger på frågor vi ställt till den svenska allmänheten om synen på relationen mellan en tidnings politiska färg och nyheterna. Läs krönikan här.

Om Ola Lindholm och starka varumärken

2011-06-13T07:13:00.002+02:00

Idag publicerades en krönika jag skrivit i Borås Tidning. Den handlar fenomenet att rekrytera kända personer till chefsposter i en tid då allt mer kraft läggs på att stärka varumärken. Men som fallet med Ola Lindholm visat finns det risker med denna strategi. Läs krönikan här.

Kungen och sanningen

2011-06-01T07:34:00.002+02:00

När kungen vände blad tyckte jag att det inte var ett särskilt lyckat drag. Men när drevet uteblev gjorde jag själv en pudel och ändrade mig. I själva verket var det kanske ett genidrag? Att vända blad tolkades ju som att uppgifterna i boken "Den motvillige monarken" stämde och att kungen gjorde sin egen variant av pudeln. Efter den senaste tidens påståenden om opublicerade fotografier, kontakter med den undre världen gjorde så kungen en intervju. Det blev en intervju som man inte blev så mycket klokare av, åtminstone inte om man tror på vad kungen svarade på frågorna. Ingenting av det som framförs är sant, alla påståenden om besök på porrklubbar, lättklädda kaffeflickor och annat är bara påhitt. De omtalande fotografierna existerar inte överhuvudtaget enligt statschefen själv. Dementi rakt igenom med andra ord. Här spelar kungen ett högt spel om det skulle visa sig att påståenden som dementerades har någon som helst grund. Lögnen är skandalens kanske farligaste ingrediens. Avslöjas man med att ha ljugit inför journalister har man en rejäl uppförsbacke. Avslöjas man med en lögn blir det ofta värre än den ursprungliga skandalen. Vi har sett detta många gånger i skandalhistorien. Faktum är att lögner – faktiska eller påstådda – är centrala i flera av de mest kända politiska skandalerna såsom Clinton-Lewinsky eler Profumoskandalen. Så nu ställs det på sin spets. Finns det bilder eller inte?

Mediernas prestationer och betydelse

2011-05-18T13:29:00.007+02:00

Idag publicerar Kent Asp sin bok om mediernas bevakning av riksdagsvalet 2010. Boken finns att ladda ner på JMG:s webbplats (www.jmg.gu.se). Där finns också Marina Ghersettis rapport om likheter och skillnader i mediernas valrapportering på papper och på nätet.

Dags att rösta!

2011-05-15T08:35:00.004+02:00

Då var det dags att ta på sig kostymen och gå till vallokalen och fira demokratins högtidsdag! Nej, så är det kanske inte riktigt längre. Röstning som politisk högtid har sekulariserats. Högtidlighet har ersatts av bekvämlighet när allt fler förtidsröstar. Jag tror knappast heller att någon längre klär upp sig innan man tar sitt röstkort och beger sig till vallokalen. Det är väl bara en tidsfråga innan det räcker att knappa in en kod på iphonen för att rösta i allmänna val. Allt för att göra det så enkelt som möjligt. Men nu är det valdag och jag tycker ändå att det till slut blivit lite drag i valrörelsen. I vilket fall som helst är uppmärksamheten för regionvalet större än det någonsin varit tidigare. Men hur många kommer rösta? Under 50 procent har många befarat, men de senaste indikationerna pekar lite högre än så. En av valaffischernas viktigaste funktion är ju att mobilisera och vi har genom historien sett en hel del affischer vars budskap handlar om mobilisering, vilket de frisinnades affisch från 1924 tydligt visar.

Ny krönika om regionvalet

2011-05-12T09:07:00.000+02:00

Idag publicerades en krönika jag skrivit i Borås Tidning om regionvalet. Temat i krönikan är partiernas förkärlek för konkreta sakfrågor istället för ideologi och en misstanke om att proffstyckare som undertecknad har haft helt fel! Läs krönikan här.

Äntligen!

2011-04-28T21:31:00.004+02:00

Till sist kunde inte moderaterna stå emot kritiken från Greco, Europarådets organ för korruptionsövervakning. Nu ska partibidrag från privatpersoner offentliggöras. Det har länge varit förvånande att de svenska partierna i allmänhet och moderaterna i synnerhet hållit fast vid en princip som i de allra flesta länder ses som helt oacceptabel. Påminner om en krönika jag skrev för några år sedan där jag tog upp just detta ämne i samband med diskussioner kring personvalskampanjer och mediernas granskning. Läs krönikan här.

JMG TV

2011-04-20T10:53:00.004+02:00

Nu har vi börjat streama seminarier på JMG. De mycket intressanta seminarierna som gästprofessorn anordnar (Tisdagsseminarierna) lägger vi ut direkt och finns även att söka i vårt arkiv. Seminariet med Evin Rubar finns här.

Medierna och Sverigedemokraterna

2011-04-15T07:42:00.003+02:00

I dagens GP presenterar Kent Asp ännu en "teaser" inför kommande bok om medierna och valrörelsen 2010. Temat är denna gång hur medierna behandlade Sverigedemokraterna. Asp slutsats är att SD fick stor uppmärksamhet (som gynnade dem), fick prata om de frågor de ville (gynnade dem), men valrörelsen handlade inte om invandring (missgynnade dem), fick extremt mycket kritik (missgynnade dem). Läs mer här.

Landsfadern

2011-04-13T12:06:00.005+02:00

I veckan läste jag Katrine Kielos ledare i Aftonbladet där hon påpekade att statsminister Fredrik Reinfeldts ambitioner att framstå som landsfader även tagit sig visuella uttryck. Hon nämnde att partiets valaffischer av statsministern liknar dem som socialdemokraterna hade på Per-Albin Hansson. Letade i mitt arkiv och hittade affischer med påtagliga likheter. Tecknade bilder av partieldare är ovanligt i kampanjhistorien. Partiledare brukar fotograferas (om det inte gäller karikatyrer och nidbilder). Men moderaternas spurtaffisch 2010 och socialdemokraternas 1944 är ju ganska lika! Knappast en slump eftersom moderaterna verkar göra en dygd av att återanvända socialdemokratisk kampanjretorik

Doktorander till JMG

2011-04-04T22:13:00.003+02:00

När jag började mina doktorandstudier för snart 20 år sedan (jösses vad tiden går!) var det inga problem att komma in. Var man hyfsat intresserad fick man börja. Men det var svårare att ta sig igenom. Antalet kurser var få och finansiering var ett ständigt trixande mellan undervisning, projektarbete och studier på fritiden. Nu är det mer välordnat. Man blir anställd från första dagen och genomströmningen är klart förbättrad. Kommer man in, blir man också klar i tid. Men nackdelen är givetvis att vi inte kan ta in doktorander särskilt ofta, eftersom vi inte fått några fler doktorandtjänster, trots att kraven på oss skärpts ifråga om finansiering. Men nu kan vi ta in doktorander och det är vi mycket glada för. Före den 28 april kan den som är intresserad söka till JMG:s forskarutbildning. Vi planerar att ta in två doktorander till hösten. Är du intresserad? Läs mer här.

Medievalrörelsen 2010

2011-04-03T13:10:00.003+02:00

Idag publicerade professor Kent Asp på JMG en debattartikel om mediernas bevakning av valrörelsen 2010. Asps slutsatser bland annat att partiernas kamp präglade valrörelsen, inte journalisternas prioriteringar. Socialdemokraterna blev missgynnade, men detta beroende på att socialdemokraterna och Mona Sahlin valde att lyfta fram det röd-gröna samarbetet istället för att prioritera det egna partiet. Läs debattartikeln här. Resultaten kommer att publiceras i en kommande bok.

Partiledare blir alltid kända

2011-03-11T07:39:00.003+01:00

Annat var det förr. När väljarforskarna i slutet av 1950-talet visade bilder för väljare på partiledarna var resultaten ganska nedslående. Väljarna kände inte igen alla partiledare. Innan TV:n hamnade i alla människors vardagsrum visste man inte så noga hur de politiska partiernas företrädare såg ut. Men i den bildkultur som vi lever i bombarderas vi med bilder. Bilder av kändisar, sportstjärnor och politiker fladdrar hela tiden förbi i TV, tidningar och på nätet. Därför blir också frågan om väljarnas känner igen Håkan Juholt aktuell. Men ingen behöver vara orolig. Jag tror inte att någon som bara snuddat vid nyhetsflödet missat Håkan Juholt. En annan farhåga brukar vara att kandidater till partiledarposter inte känns så partiledarmässiga. Så är det alltid. Alltsedan Tage Erlanders dagar brukar farhågorna om nya partiledares partiledaregenskaper, inte minst i relation till väljarna, diskuteras. Men det löser sig. Efter några månader är den nya partiledaren en självklar person i offentligheten som representant för sitt parti. Om det sedan går bra eller dåligt i opinionen är en annan sak. Det har troligen mer att göra med den politik som partiledaren för fram och hur duktig han/hon är på att kommunicera. Men positionen som partiledare blir snabbt självklar.

Äntligen ett regionval?

2011-02-26T07:35:00.003+01:00

Då var det dags för regionval igen. Försommarens omval i Västra Götalandsregionen kommer att för första gången sätta ljuset på regionen som politisk arena på allvar. För oss som sysslat en del med regionval är det en ny situation. Regionvalen brukar ske i skuggan av såväl riksvalrörelsen som kommunala valrörelser. Val till region och landsting får ofta begränsad uppmärksamhet av såväl politiker, medborgare och massmedier. Det behövs hot om att lägga ner sjukhus för att de regionala valen ska tända till på allvar. Men denna gången finns det ingen konkurrens. Regionvalrörelsen i Västra Götaland kommer att stå i centrum för uppmärksamheten senare i vår. Vad kan vi då förvänta oss? Sverige är internationellt sett unikt med gemensam valdag. I andra länder genomförs lokala, regionala och nationella val vid skilda tidpunkter. De erfarenheter som finns från dessa brukar sammanfattas med att lokala val ofta blir barometerval, dvs. att regeringspolitiken på nationell nivå utvärderas av väljarna i dessa val. En sort opinionsmätning med andra ord. Men bilden är inte entydig. En studentuppsats som tittat på norska kommunval visar att riksperspektivet faktiskt inte dominerar i lokala tidningars valbevakning av kommunvalen. Istället är det faktiskt lokala frågor som står i centrum för mediernas dagordning. Rikspolitiken är i stort sett osynlig i de lokala valen. Så osvuret är kanske bäst. Kanske blir omvalet i regionen en utvärdering av hur regeringen Reinfeldt sköter sig? Kanske blir det ett popularitetstest av ett nytt socialdemokratiskt ledarskap? Kanske blir det en valrörelse där vi på allvar får orientera oss och diskutera regionala frågor?

Ser vi slutet på journalistikens tid?

2011-02-17T10:53:00.013+01:00

Den senaste veckorna har vi sett två exempel på att journalistiken har tappat initiativet. Förra veckans mediesnackis var från Katrineholm, där bråket gällde att kommunchefen Mattias Jansson publicerade Katrineholm-Kurirens planerade granskning i förväg på sin blogg. I veckan har vi sett hur regeringen publicerar inspelningar från en DN-intervju på webben, detta eftersom statsministern ansett sig misstolkad. Det är ingen slump att vi ser sådana debatter. Snarare är de en konsekvens av medieutveckling och källornas allt mer professionaliserade förhållningssätt till journalistiken. Sedan den professionaliserade journalistikens genombrott har vi vant oss vid att medier och journalister har makten över dagordningen. Det är journalister som bestämmer vad och när saker och ting når offentligheten. Tittar man mer i detalj på valrörelserna är forskarna eniga om att det sedan slutet av 1960-talet skedde en stor förändring i maktförhållandet mellan politiker och journalister till förmån för journalistiken. Men nu är det nya tider. Vill man hårddra det skulle man kunna hävda att journalistikens tid är över. Inte så att journalistik försvinner, men journalistikens mer eller mindre självklara roll som regissör av det offentliga samtalet är förbi. Journalistiken är numera en spelare bland andra och kan varken självklart längre bestämma vad, när eller hur något ska publiceras. Politiker, makthavare och alldeles vanliga människor kan gå förbi de journalistiska kanalerna och ifrågasättande av de journalistiska berättelserna når också offentligheten via webbplatser, bloggar och andra sociala medier. Journalister måste helt enkelt vänja sig vid att de inte längre kan styra dagordningen efter sina egna villkor. De måste inse att andra kommer ifrågasätta och granska det de gör i allt högre grad. De måste agera utifrån att den berättelse journalisten väljer omgående kan få en motberättelse. Jobbigt? Visst, men så ser villkoren för dagens journalistik ut och det är den utmaningen journalistiken måste möta.

Krönika om resande och Boorstin

2011-02-04T08:47:00.002+01:00

Idag har jag publicerat en krönika om resande och ny medieteknologi. Tesen är att vi endast numera reser fysiskt, mentalt är vi på samma ställe hela tiden.Läs krönikan här.

Slipsar och affischer från 1990-talet

2011-01-29T09:57:00.004+01:00

Slipsar som politisk kommunikation? Ja, det kanske också fungerar. Ny demokrati använde i alla fall i början av 1990-talet slipsen som kampanjmetod. "Drag under galoscherna" och "kör så det ryker" var budskapen på de färgglada slipsarna. Hur fick jag då denna i min ägo? Slipsen låg i en låda som jag fick som gåva av en fd statsvetarstudent som skänkt mig allt material (affischer och kampanjmaterial) som han samlat på sig under 1990-talets första hälft. Som forskare där historiskt material är källmaterial visar sig bortglömda lådor på vindar och källare vara rena guldgruvorna. Här fick jag en massa affischer från flera av de valrörelser och partier där andra arkiv varit ganska bristfälliga. Ibland har man tur som en tokig!

Lokalredaktören är död - leve lokalredaktören!

2011-01-04T19:50:00.004+01:00

Idag publicerade jag en ny krönika i Borås Tidning. Temat denna gång är användarskapat innehåll, dvs. att läsarna inte bara är mediekonsumenter utan också medieproducenter. Läs krönikan här.

Veckans valaffisch v 51

2010-12-21T08:39:00.007+01:00

Som sista valaffischer får mittenpartierna i svensk politik - centern, folkpartiet och även kristdemokraterna samsas om utrymmet. Min favorit från centern är från den tiden då partiet hette bondeförbundet. I valet 1956 hade partiet ett tema där de andra borgerliga partierna ifrågasattes med hjälp av skämtteckningar. På den jag valt kritiseras den borgerliga pressen och dess kopplingar till folkpartiet. Notera styrkeförhållandet mellan politik och press. Det är Ohlin som har pressjyckar. Så hade kanske inte bilden sett ut idag, då styrkeförhållandet förändrats mellan medier och politik. Min folkpartifavorit är från början på 1960-talet. Kösamhället stod i fokus för kritiken och bilden med telefonerna är suggestiv och indikerar ett opersonligt samhälle där medborgarna tvingas tillbringa tiden i telefonköer. Tyvärr har jag inte så många affischer från kristdemokraterna (måste ta en extra sväng till Riksarkivet). Av dem jag har tillgång till väljer jag faktiskt en från 2010. partiledare Hägglunds stirrande på djur var visserligen en stöld från affischer för Kolmårdens djurpark, men de absolut roligaste jag sett på länge. Dessa blir de sista valaffischerna som jag presenterar. Nu tar arbetet med att skriva boken om den svenska valaffischen vid. Tillsammans med Nicklas Håkansson och Orla Vigsö ska jag under de närmaste åren dyka ännu djupare i den databas på drygt 2000 svenska valaffischer som vi samlat in. Vad bloggen ska ha för tema nästa år ska jag fundera på under jul- och nyårshelgen.

Veckans valaffisch v 50

2010-12-14T08:17:00.006+01:00

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen kunde vi lägga till ytterligare ett parti till listan på partier som tagit plats i det svenska parlamentet. Denna vecka får SD dela plats med Ny demokrati som är det näst nyaste partiet i riksdagen. Men förutom att partierna är relativt nya, finns det också de som pekar på att partierna också har ganska tydliga ideologiska likheter. Men på valaffischerna finns det en tydlig skillnad. Ny demokratis affischer från tidigt 1990-tal hade inslag av humor av den typen av ordvitsar som ofta förekommer på politiska affischer. Slagordet "Gärna världsmästare - men inte i skatt" och partiets logotype med den tecknade leende gubben är en typisk bild för partiets retorik. Sverigedemokraternas affischer (som jag dock inte har så många av) är mycket traditionella. Partiledare på bild med slagord, eller vanliga människor som argumenterar vanliga människor som argumenterar varför de ska rösta på partiet. Jag väljer dock här en affisch som fångar in partiets drömmar om ett Sverige som de upplever ha försvunnit. En längtan tillbaka till Bullerbyn.

Veckans valaffisch v 49

2010-12-11T09:45:00.006+01:00

De två partier som är störst i Sverige numera - moderaterna och socialdemokraterna - får samsas om utrymmet vecka 49. Jag har under året visat flera exempel på hur dessa partier haft direkt affischkamp under valrörelser. Som bästa affisch väljer jag också sådana som är tydligt ideologiska, där udden är riktad mot höger och vänster. På moderaternas affisch från 1920 målar man upp bilden av "socialisten" som skor sig på den hårt arbetade bondebefolkningen. "Vad skulle du få äta om jag också toge åtta timmars arbetsdag?" säger bonden till socialisten Socialdemokraternas affisch är från Kosackvalet 1928. "Fäll högern" är det tydliga budskapet till väljarkåren som knappast kan missförstås. De borgerliga partiledarna som sitter i trädet ska fällas av starka arbetare.

Veckans valaffisch v 48

2010-12-04T09:54:00.009+01:00

Snart har jag under ett helt år publicerat valaffischer ur den svenska valaffischhistorien. De sista fem veckorna ska jag visa de i mitt tycke (helt subjektivt) bästa affischerna från riksdagspartierna. Jag förbehåller mig rätten att välja bort affischer som jag redan visat på bloggen, även om jag kanske tycker att några är strået vassare. Eftersom det bara finns fem veckor kvar på 2010 får partierna samsas om utrymmet. Först ut är vänsterpartier (och de föregångare de haft)och miljöpartiet. Vänsterpartiet har generellt sett ett stort antal bra affischer. Man har vågat ta ut svängarna och ofta även haft konstnärliga ambitioner. Kort sagt har man ofta känt igen affischer från partiet bara genom en snabb titt. Även miljöpartiets affischer är lätta att känna igen. För det mesta brukar ordlekar förekomma på partiets affischer (även om de inte gjorde det 2010) och kännetecknande är ofta en stark profilering av sakfrågor med lite humor. Vänsterpartiets affisch är från 1976. Vänsterpartiet (eller VPK som de hette då) profilerade sig då och då med utrikespolitik och här är det juntan i Chile som är målet. Miljöpartiets är från 1998 där den genmanipulerade korasen Belgian Blue är i fokus för kritiken.

Veckans valaffisch v47

2010-11-25T14:24:00.009+01:00

Inte bara kristdemokraternas upprop om ett "mänskligare Sverige" är en återanvändning av gamla slogans. Moderaternas nya signalord är "tillsammans" och vem har man lånat det av? Jo, av socialdemokraterna. 2002 hade Socialdemokraterna ordet "tillsammans" som slogan på valaffischerna, i år var moderaternas tur att hävda kollektivets styrka. Vänster har blivit höger!

Veckans valaffisch v 46

2010-11-14T09:13:00.008+01:00

På temat förvillande lika budskap har "ett mänskligare Sverige", som kd hade som tema i årets valrörelse använts flera gånger tidigare i valaffischhistorien. Faktum är att folkpartiet i flera omgångar, både 1970 och 1998 använt en liknande slogan. Men även socialdemokraterna (1991) ville också ha ett mänskligare Sverige. Slutsatsen är väl att gå till val med ett sådant budskap kanske inte är särskilt ideologiskt särskiljande mellan olika partier, utan mer ett uttryck för de allmänna valbudskap på affischerna som blivit allt vanligare.

Grattis till mig själv

2010-11-08T12:44:00.002+01:00

I förra veckan fick jag, Monika Djerf-Pierre och Mats Ekström glädjande besked från Vetenskapsrådet. Under tre år ska vi få ägna oss åt att forska om hur politiskt ansvar utkrävs, förhandlas och definieras i (nyhets)medierna. Fokus är på miljö- och ekonomikriser och den centrala hypotesen är att det politiska ansvarsutkrävandet har medialiserats, och att det gett medier och journalistik allt större makt och inflytande över hur politiskt ansvar utkrävs i demokratin. Läs mer här.

Veckans valaffisch v 45

2010-11-08T07:42:00.003+01:00

Inte bara i 2010 års valrörelse klagades det på att budskapen från de politiska partierna var förvillande lika, eller att man till och med återanvände slogans som andra partier har haft. Jag tänkte i några veckor ägna mig åt detta tema. Veckans affisch är från 1973 och speglar kanske mer 1970-talets tidsanda. Hade jag gjort ett blindtest så är det ingen tvekan om att det är en affisch från 1970-talet, men jag hade spontant gissat på socialdemokraterna eller kanske vpk. Men där bedrar man sig. Istället är det en av folkpartiets affischer från valet 1973. Så förvillande lika kan de politiska budskapen vara.

Veckans valaffisch v 44

2010-10-31T16:44:00.005+01:00

I veckan var jag och forskarkollegan Nicklas Håkansson ännu en vända på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och Riksarkivet. Vi grävde oss vidare i affischhistorien och inte minst på Riksarkivet gjorde begreppet arkivforskning skäl för namnet. Vi fick följa med ner i källarvalven och plocka upp mängder av rullar med affischer vi inte dokumenterat tidigare. Min personliga favorit från resan är centerns affisch från 1991. På många sätt är den unik. Sedan fotografiet slog igenom är det ganska ovanligt med teckningar av personer (även om moderaterna hade en märklig teckning av Reinfeldt i valrörelsens slutskede i höstas). Men bilden på Olof Johansson i det svenska landskapet är unik i sitt slag. Ingen "landsfaderbild" liknande den av centerledaren finns några motsvarigheter vare sig förr eller senare i den svenska valaffischhistorien. Däremot finns det liknande affischer av Mao, men det var kanske inte den associationen som partiet ville göra...

Veckans valaffisch v 43

2010-10-26T07:43:00.006+02:00

Nu har det lugnat ner sig. Alla alarmerande hot om nyval efter valdagen i september känns långt borta. I Sverige har vi egentligen ingen vana vid extraval. Enda gången det skett var 1958. Striden gällde den allmänna tilläggspensionen (ATP). Efter folkomröstningen 1957 föll regeringen Erlanders proposition om ny pensionslag i riksdagen och då beslutade Erlander att utlysa nyval. Även om nyvalet orsakades av pensionsfrågan var det inte alla affischer som hade detta tema. Men både högern och socialdemokraterna använde varianter av den klassiska ATP-affischen (Gärna medalj...) i kampanjen.

Veckans valaffisch v 42

2010-10-18T19:12:00.005+02:00

Valaffischerna är en tidsspegel och är oftast ganska lätta att placera in i den svenska valrörelsehistorien. Hittar man en okänd affisch kan man kanske inte alltid gissa exakt vilket val den förekom i. Men ofta speglar affischerna sin tid med dess ideal om formgivning. Ibland hittar man affischer som sticker ut, som inte lika lätt kan placeras i sin samtid. Jag visade i början av året (v 1) en sådan affisch. Här kommer en till. Nu står det 1938 på affischen där kvinnor uppmanas rösta på socialdemokraterna, men faktum är att jag inte sett någon affisch varken förr eller senare som liknar denna.

Veckans valaffisch v 41

2010-10-11T08:00:00.003+02:00

I årets val visar resultaten att det kryssades förbi en del kandidater jämfört med partiernas listor. Inte minst i kristdemokraterna, där mer moralkonservativa och frikyrkliga kandidater mobiliserat väljargrupper inom partiet. Fokusering på enskilda kandidater har dock funnits tidigare, (se veckans affisch v 35). En mycket stark personvalskampanj var Eliel Löfgrens kampanjer i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. Löfgren var partiledare för liberala riksdagspartiet under 1920-talet och både affischer och tidningsannonser var starkt personfokuserade. Det var personen Eliel Löfgren man skulle rösta på. I tidningsannonserna som täckte hela sidor stod det att läsa: "Vad 15 framstående personer säga om Eliel Löfgren och hans gärning". Affischer hade liknande budskap. Personifiering är med andra ord inget nytt i valkampanjerna.

Veckans valaffisch v 40

2010-10-08T14:43:00.006+02:00

När blev socialdemokraterna socialdemokraterna? Ja partiet har ju sedan starten 1889 hetat Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, men på valaffischerna har fokus över tid förflyttats från "Arbetarepartiet" till "Socialdemokraterna". Gränsen är dock inte knivskarp. Fram till i början på 1930-talet kallas partiet nästan uteslutande för "Arbetarepartiet" på valaffischerna. Visserligen förekommer kombinationen "Arbetarepartiet Socialdemokraterna", men det är mycket ovanligt. Under de kommande årtioendena blir det vanligare och vanligare att partiets benämns som just "Arbetarepartiet socialdemokraterna". Oftast skrivs dock beteckningen "Arbetarepartiet" i större bokstäver än socialdemokraterna. I takt med att folkhemsbygget fortskrider och väljarbasen för partiet breddas försvinner också benämningen "Arbetarepartiet" mer och mer och i slutet av 1950-talet är den helt borta. Då har Arbetarepartiet blivit Socialdemokraterna.

Krönika om politisk TV-reklam

2010-10-08T07:04:00.002+02:00

Idag publicerades en krönika jag skrivit om politisk TV-reklam. Temat är att Sverige gått från ett totalförbud mot åsiktsreklam i TV till en nästan helt oreglerad marknad. Vad var det som egentligen hände? I krönikan konstaterar jag att det fortfarande är ett mysterium att inga regler kring åsiktsreklam skrevs in i sändningstillstånden. Förhoppningsvis kommer jag få forskningsmedel för att gräva djupare i om vad som egentligen hände. Läs krönikan HÄR.

Om mediedrev i Medierna

2010-10-02T12:19:00.003+02:00

Idag var jag med i Medierna i P1 och pratade om mediedrev och dess mekanismer. Lyssna på programmet HÄR. Vill du ladda ner vad jag skrivit om politiska skandaler så finns det att ladda ner under länken Publikationer här på bloggen. Efter valstugorna och artikeln Talk scandals i Media, Culture & Society.

Veckans valaffisch v 39

2010-09-29T08:20:00.004+02:00

En rafflande röstsammanräkning, oklar regeringsbildning och eventuella omval. Spänningen tog inte slut på valdagen. Det har också varit diskussioner kring taktikröstning och stödröstning. Det finns av naturliga skäl inte så många affischer som tar upp valtaktisk röstning, men hittade faktiskt en affisch som tar upp effekter av valsystem som väljarna uppmanas att uppmärksamma. Affischen är från 1924 där Arbetarepartiet gör väljarna medvetna om effekter av valtaktiskt samarbete.

"Mäktiga massmedier" att ladda ner

2010-09-27T23:00:00.002+02:00

För den som är intresserad av medieforskning och politisk opinionsbildning är Kent Asps avhandling Mäktiga massmedier (1986) ett standardverk. Tyvärr är den sedan länge utgången på förlaget. Nu har vi på JMG sett till att den scannats in och kan laddas ner HÄR. Mycket nöje!

Veckans valaffisch v 38

2010-09-18T13:40:00.004+02:00

Nu är det valdag. Veckans affisch tänkte jag därför skulle bli en affisch på temat att man ska gå och rösta, och göra det efter sin övertygelse. Ytterligare en mobiliseringsaffisch helt enkelt. Det visade sig dock inte så enkelt. Alla affischer med mobiliseringstema i min databas har också en tydlig riktning, att man ska rösta på ett särskilt parti. Den enda affisch jag hittade som skulle kunna tolkas i en mer allmändemokratisk riktning är folkpartiets affisch från 1948. Men egentligen måste nog affischen ses i ljuset av att väljarna i slutet av 1940-talet i stor utsträckning röstade i linje med den sociala kategori/klass man tillhörde. Folkpartiets affisch riktade sig rimligen därmed till arbetarväljare, att de inte av ren klassolidaritet skulle rösta socialdemokratiskt. Men om affischen lyfts ur sin historiska kontext, kan den ses som en uppmaning att ta reda på så mycket som möjligt om de politiska alternativen och rösta efter sin personliga övertygelse. Gå och rösta! Igår sändes (15.35) en intervju med undertecknad i Publicerat i P1. Åke Pettersson och jag samtalade om 2010 års valrörelsen, med fokus på mediebevakning och partiernas kommunikation. Lyssna på intervjun här. Läs dessutom Kent Asps artikel från DN igår. Han presenterar lite hårda fakta om sådant jag mest spekulerade om i radiointervjun. Läs debattartikeln här.

Veckans valaffisch v 37

2010-09-12T19:04:00.003+02:00

Nu börjar valspurten på allvar. En vecka kvar innan vi vet vem som bildar regering och styr kommuner och landsting de närmaste fyra åren. Kampanjerna går på högvarv med partiledare som åker runt i landet så snabbt att de troligen knappt ens vet var de är och mängder av politisk reklam sköljer över oss. Jag hade till och med moderata kandidater som knackade på för att dela ut valmaterial och prata politik nu på eftermiddagen. Nu sätts de sista försöken in för att påverka väljarna så vi verkligen utnyttjar rösträtten. Jag tar därför fram ytterligare en affisch på mobiliseringstemat. Även denna gång från 1928, och nu de frisinnade som försökte visa att den enskilde väljarens röst gör skillnad. Nu spelar ju den enskilda rösten faktiskt ingen roll, men så kan knappast agitera. Vad som däremot kan spela roll är om stora väljargrupper upplever att valet är avgjort, då minskar valdeltagandet och eftersom väljare upplever att deras röstande på ett enskilt parti inte påverkar valutgången tenderar man också att rösta på utmanarpartier.

Nygammal bok

2010-09-08T15:26:00.003+02:00

I veckan kom en ny upplaga av Metoder i kommunukationsvetenskap (Studentlitteratur). Redaktörer för boken är Örebroprofessorerna Mats Ekström och Larsåke Larsson. I denna publikation bidrar jag med ett kapitel om surveyundersökningar. Ett ämne som inte minst är på tapeten just nu när opinionsundersökningarna duggar tätt. Läs mer om boken här.

Att moblisera väljarna

2010-09-05T09:03:00.003+02:00

Nu börjar det dra ihop sig. Andelen osäkra väljare minskar och valresultatet börjar "frysa fast", som Henrik Oscarsson uttrycker saken. Men eftersom ett stort antal svenskar väljer soffan framför valurnorna, blir de närmaste veckorna också en kamp om soffliggarna. Går man till affischvärlden var mobiliseringsaffischerna vanligast på 1920-talet. I och med den allmänna rösträttens genombrott hade långt fler människor än tidigare rätten att rösta, men alla använde inte den rätten. I andrakammarvalen 1921 och 1924 röstade bara drygt 50 procent av de röstberättigade. Mobilisering var därför viktigt. Jag har tidigare på bloggen publicerat affischer med mobiliseringstema (t ex v4). Här kommer en till från 1928. Valet var ett starkt ideologiskt val (Kosackvalet), där både högern och vänstern hade mobiliseringsaffischer.

Krönika om SD:s valfilm

2010-09-03T07:45:00.003+02:00

Idag publicerades en krönika i Borås Tidning där jag skriver om sd.s valfilm. Krönikan innehåller lite funderingar kring hur sd:s ledning kanske tänkte när det bestämde sig för att producera den reklamfilm som TV4 stoppade. Igår fick vi kanske vissa svar eftersom ett mail från Jimme Åkesson publicerades i Expo. Läs krönikan här.

Veckans valaffisch v 35

2010-08-29T20:45:00.005+02:00

Personval har vi haft sedan 1998, men något större genomslag har det knappast fått. Visst kryssas en och annan kandidat in i våra folkvalda församlingar, men den svenska personvalsreformen är en halvmesyr. Statsvetare brukar påpeka att man antingen borde förstärka personvalsinslaget eller låta partierna få tillbaka makten fullt ut. Även om det inte fanns personval tidigare fanns det ändå inslag, detta eftersom partierna kunde ha flera listor med olika kandidater inom samma valkrets. Sedan kunde väljarna förstås också stryka eller lägga till namn på partiernas valsedlar, men i praktiken hade dessa möjligheter mycket begränsat inflytande. I valaffischhistorien förekommer det då och då kandidater. Ofta är dessa dock lokala kandidaters affischer, varför de inte sparats till eftervärlden. Men en del har vi hittat. Inför riksdagsvalet 1970 fick bland annat Anders Björck pryda moderaternas affischer. Notera även att moderaternas logotyp inte var blå utan faktiskt var röd när det lanserades.

Lite nya publikationer

2010-08-28T09:00:00.004+02:00

Det var ett tag sedan sist, men nu har det kommit två titlar från tryckeriet där jag medverkar med några kapitel. Den ena är en antologi om Västra Götalandsregionens första tio år som Lennart Nilsson varit redaktör för. Boken En region blir till kan du läsa mer om här. Mina bidrag är dels en sammanfattning av de studier vi gjort om mediebevakningen av regionen (detta författades tillsammans med Björn Danielsson), dels ett kapitel där jag analyserar i vilken utsträckning människor anser att olika samhällsfrågor bevakas på alltför negativt eller positivt sätt. I den andra antologin - Kommunvalet 2006. Väljare och partier i den lokala demokratin - bidrar jag också med två kapitel. I kapitlet "I skuggan av riksdagsvalet" analyseras mediernas bevakning av lokala val och i det andra, som samförfattades med Sofia Johansson och Daniel Swedin, gjordes intervjuer med partiförträdare i Göteborg om deras strategier i den lokala valrörelsen 2006.

Veckans valaffisch v 34

2010-08-22T11:51:00.005+02:00

Nu har alla partier presenterat sina valaffischer och valrörelsen 2010 har startat på allvar. De som menar att valaffischen kommer att försvinna i kampen mot sociala medier bör nog fundera en extra gång. Valaffischen må vara en gammal kampanjkanal, men med tanke på förra veckans medieuppmärksamhet kring årets affischer kan man vara säker på att valaffischerna lär hänga med ett bra tag till. De är, liksom starten av andra kampanjaktiviteter, ett effektivt sätt att fånga medieintresse. Där kan de betygsättas av "experter" som undertecknad, diskuterats i TV-soffor och inte minst kan de kopplas ihop med de sociala medierna där de kommenteras, kritiseras och parodieras. Eftersom de finns på bild passar de också medielogikens krav på bildmässighet. Valaffischer kanske inte påverkar så många väljare, men det är inte heller meningen. De ska höja valtemperaturen, fånga medieintresse för partiet och mobilisera de egna valarbetarna. Sill till midsommar, julgran på julen och valaffischer till valrörelsen - det hör till! Vad jag tycker om årets valaffischer kan den som läst Aftonbladet ta del av. Att jag gillade kristdemokraternas affischer är kanske inte så förvånande. De lyckades verkligen skapa uppmärksamhet med djurtemat. Men jag menar fortfarande att vänsterpartiets klossar var den mest genomtänkta. Med budskapet "Håll ihop", där händer hjälps åt att hålla ihop bokstavsklossarna är affischer där text och bild förstärker varandra. Olika händer behövs för att bilda orden och det finns också ett drag av att gemenskapen är skör. Alla behövs för att det ska hålla ihop. Snyggt, helt enkelt. Risken är dock att den kan upplevas som lite anonym. Det är en väldigt tydlig grafisk formgivning från den kommersiella reklamens värd och risken finns att inte alla ser att det är en valaffisch utan tror det handlar om reklam för något annat.

"Valaffischexpert" i Aftonbladet

2010-08-17T21:39:00.003+02:00

Idag har jag tillsammans med Lena Mellin och reklamaren Fredrik Svensson satt plus på partiernas valaffischer i Aftonbladet.

Veckans valaffisch v 33.

2010-08-15T20:19:00.002+02:00

Veckans valaffisch är en fördjupning av förra veckans djurtema. Jag trodde att kristdemokraternas strutsaffisch var unik, att det var första gången en struts förekom på en svensk valaffisch. Men där hade jag fel. Redan i Planhushållningsvalet 1948 hade Högern en affisch med en struts. Den gången handlade det dock inte om att strutsen symboliserade människors bristande civilkurage och oförmåga att bry sig om andra. Högerns struts var en attack på den socialdemokratiska regeringens politik, som man menade inte vågade se verkligheten som den faktiskt var och ryggade för svåra beslut.

Veckans valaffisch (v32) vol. 2

2010-08-13T10:48:00.003+02:00

Eftersom de flesta partierna släppte sina valaffischer i veckan som gått och jag varit ute och kommenterat dem i P1, P4, Aftonbladet och SvD tyckte jag det var på sin plats att låta veckan få två veckans valaffisch. Kan man dela på silver i sim-EM kan man nog ha två veckans affisch också. Kristdemokraternas affisch med Göran Hägglund som stirrar mot en hyena, buffel, struts och gorilla är valrörelsens mest uppmärksammade och den absolut roligaste affischen. Om alla väljare sedan begriper vad kd menar är en annan sak. Men djurtemat är lite intressant. Därför gjorde jag en snabb genomscanning av valaffischprojektets databas i jakt på valaffischer där djur avbildas. Databasen är givetvis inte fullständig, men av de ca 1500 affischer vi samlat in syns ändå några tydliga drag. Här kommer därför listan på vanligaste djuren i svenska valaffischer sedan 1907. 1. Häst. Under tidigt 1900-tal förkommer det ganska gott om hästar på valaffischerna, oftast i bakgrunden där jordbruksfrågor och bondebefolkningens villkor tas upp. 2. På andra plats kommer fåglar av olika slag. Måsar (moderaterna), svanar, ugglor och örnar förekommer lite då och då. 3. Korna kommer trea. På samma sätt som hästarna var de ofta i bakgrunden på affischer med jordbrukstema. Sedan kommer de tillbaka när miljöpartiet lyfter in ko-temat igen. 4. På fjärde plats hittar vi fiskar, dels på affischer som handlar om fiskerinäringen, dels i negative campagining där bläckfiskar symboliserar "den röda faran". Därefter finns det lite lejon, sebror, ormar, grisar och andra djur. Vad som är slående är att djur som tema på valaffischer (som symboler eller kopplat till en målgrupp) försvinner helt i början av 1950-talet. Man hittar endast en spargris eller en nallebjörn innan miljöpartiet för tillbaka djurtemat på 1980-talet. Som exempel på valaffisch med hästar väljs socialistvänsterns affisch från Hungervalet 1917 där man uppmanas att rösta på den store bondevännnen Lindhagen

Krönika om ytterbackarnas förvandling

2010-08-11T13:51:00.004+02:00

Som krönikör på elfsborgs hemsida skrev jag igår om hur ytterbackarna förändrats från anonyma träben till superstjärnor. Läs krönikan här.

Veckans valaffisch (v32)

2010-08-08T09:49:00.004+02:00

Lennart Daléus var partiledare för centern 1998-2001. Valrörelsen 1998 var därmed hans första som partiledare, även om han inte var någon nykomling i politiken. Han var bland annat framträdande inför folkomröstningen om kärnkraft (för linje 3) och satt i riksdagen sedan 1991. Men visst, särskilt känd bland en bredare krets av allmänheten var han kanske inte. För att lyfta fram den nye partiledare lanserade centern en valaffisch med budskapet "Det här är Lennart". Partiet försökte att med humor lansera den nya partiledaren, men redan då kändes det som att partiet var lite väl defensivt och agerade utan självförtroende. Kanske hade man fångats av den debatt som alltid brukar komma vid partiledarbyten. Då hör man ofta snack om att kandidaterna är så anonyma och inte alls "partiledarmässiga" i klass med den avgående partiledaren. Men när väl bytet är gjort brukar de allra flesta växa in i rollen som partiledare och ganska snart har den tidigare så anonyma politikern blivit en naturlig del av partiledarkretsen.

Veckans valaffisch (v31)

2010-08-01T11:25:00.003+02:00

På temat "hur tänkte de egentligen" har moderaternas kampanj "Rösta på din..." från 2002 en given plats. I Johan Westrins bok "Den moderata bilden", där författaren gjort en grundligt arbete i att gräva fram och visa moderata valaffischer, beskriver han logiken bakom affischtemat. Meningen var att budskapet "Rösta på" som sedan följdes av olika kategorier "närpolis", "frisör", "sjuksköterska" skulle visa vilka grupper som skulle gynnas av moderat politik. Men där överskattade nog partistrategerna väljarna. För de flesta framstod nog budskapen som märkliga och internt fick också affischerna mycket kritik efter valförlusten. Westrin skriver om sågningen som moderaten i Kiruna, Hans Swedell gjorde på stämman den 8 november 2002. Swedell sa: "Affischerna sade att man skulle rösta på sin lärare. Men lärarna därhemma är sossar och någon är folkpartist. Rösta på din närpolis. Vi har ingen närpolis. Den närmaste finns i Arjeplog och han är kristdemokrat. Rösta på din frisör. Han är kommunist!".

Krönika om den kommande valrörelsen

2010-07-28T08:38:00.002+02:00

Idag har jag publicerat en krönika som handlar om vad vi har att vänta oss i valrörelsen. I korthet - medierna kommer utmåla segrare och förlorare, fler skandaler, lokala val i medieskugga och statsvetare från Göteborg sitter på alla expertstolar. Läs krönikan här.

Veckans valaffisch (v30)

2010-07-25T15:15:00.004+02:00

I valrörelsen 1942 hade LO en affisch som brukar locka till skratt när jag visar den för dagens studenter. Att på detta sätt visa "den svenske arbetaren" som enligt texten är seg, fri och stark var säkert inte något som man drog på munnen åt i början av 1940-talet. Men idag blir det ganska komiskt. Ingen partistrateg skulle nog komma på tanken att göra något liknande i höstens val

Veckans valaffisch (v29)

2010-07-22T09:49:00.005+02:00

Om nu temat tidigare veckorna varit humor går vi vidare till konstiga valaffischer, affischer där man ställer sig frågan "Hur tänkte dom där?". En av mina favoriter är Högerns affisch om sänkta skatter från kommunalvalet 1935. Att Högern propagerade för sänkta skatter är inte så mycket att orda om. Men bilden! Människan ser ju alldeles förvriden ut. Rädd för det höga skattetrycket? Förväntan inför minskade skatter? Jag har ingen aning, men det är ganska kul och man undrar ju hur de tänkte...

Intervju i Medierna i P1

2010-07-20T09:54:00.002+02:00

Jag har inte kommenterat Littorinskandalen på bloggen, men i lördags var jag med i Medierna i P1 och den som vill lyssna på vad jag sa kan klicka här.

Fotboll istället för medier och politik

2010-07-13T09:18:00.002+02:00

Eftersom jag numera också är krönikör på Elfsborgs officiella hemsida (elfsborg.se) kommer i dessa post-VM-tider lite reklam för en nyligen publicerad krönika. Ämnet är att det görs för lite mål i fotboll och att man därför borde genomföra en poängreform där 0-0 inte ska ge några poäng till något lag. Man måste göra mål för att få poäng. Läs krönikan här.

Veckans valaffisch (v28)

2010-07-12T20:35:00.009+02:00

Efter att ha varit borta i två veckor inser man att Schymans sedelbrasa och Littorinaffären ökat temperaturen inför den "korta" valrörelsen. Nu börjar även årets valaffischer dyka upp och moderaternas affisch är en helt uttalad "stöld" av socialdemokraternas affisch från 1985 . Men detta är givetvis inte heller något nytt. Att "låna" andras idéer har vi sett förr. Ett tag var knytnäven man bråkade om. Var det en rak vänster eller en rak höger som gällde? Affischerna nedan är från valrörelsen 1944 då både Högern och Kommunisterna hade detta tema.

Veckans valaffisch (vecka 25)

2010-06-23T14:40:00.004+02:00

Läsare av denna blogg har kunnat konstatera att jag är svag för valaffischer från 1920- och 1930-talet. Karikatyrer, satir och drastiskt bildspråk var inte undantag utan hörde till valaffischgenren. En av mina personliga favoriter är Högerns affisch från 1920. "Socialiseringsmaskineriet" står det på stridsvagnen som kör över "det svenska bondehemmet", vilket är texten på den lilla röda stugan. Per Albin Hansson, Hjalmar Branting och kommunistledaren Zeth Höglund sitter på stridsvagnen och bonden, bondmoran och kreaturen flyr undan socialiseringen som sägs hota fritt näringsliv och allmänt välstånd.

Välkomna veliga väljare

2010-06-14T16:08:00.002+02:00

Idag har jag skrivit en krönika i Borås Tidning om de allt mer rörliga väljarna. Detta har ju aktualiserats genom de senaste dagarnas opinionsundersökningar. Ofta verkar detta ses som ett problem. Men så är det givetvis inte. Den sant demokratiske väljaren bestämmer sig sekunden innan valkuvertet klistras igen. Läs krönikan här.

Veckans valaffisch (vecka 24)

2010-06-13T14:32:00.001+02:00

Ungdomsförbunden brukar ta ut svängarna lite mer än moderpartierna, så även på valaffischerna. När ungdomsförbunden kampanjar kan det lätt gå lite över gränsen,men ibland är det också lite roligare. En av mina favoriter är Grön ungdoms affisch inför folkomröstningen om EMU 2003. Liemannen bär EMU-symbolen och texten är ödesbringande "Skördetid för jobben". Kul idé och ett drastiskt bildspråk som gjorde att åtminstone jag drog på munnen när jag såg den första gången.

Veckans valaffisch (vecka 23)

2010-06-06T11:09:00.004+02:00

Förra veckan affisch - Högerns "Som man röstar får man skatta" - hade en motsvarighet på andra sidan blockgränsen. Socialdemokraterna hade i samma val (1946) affischen "Som man röstar, så blir hyran". Att på detta sätt använda motståndarens retorik i den egna kampanjen är en del av det politiska spelet och kan vara ett effektivt sätt att ta udden av motståndarens goda idéer. Notera att jag inte är säker på vem som härmade vem i valet 1946. Det är mycket möjligt att det inte var Socialdemokraterna som spelade vidare på Högerns kampanj utan att förhållandet var det motsatta. Även denna fråga sänder vi ut i bloggosfären. Vem härmade vem? Annars kommer svaret när jag framöver dyker djupare i kampanjhistorien.

Veckans valaffisch (vecka 22)

2010-05-30T10:22:00.003+02:00

De närmaste veckorna tänkte jag ägna mig åt humor i valaffischer. Den som tittar bakåt i mina blogginlägg hittar redan exempel på sådana. Miljöpartiet har humor som ett genomgående tema i sin affischer och flera av exemplen på negative campaigning är medvetet (elakt) humoristiska. Jag tänkte börja med ett antal affischer som är medvetet humoristiska. Framöver kommer även exempel på affischer som kanske inte kampanjmakarna tänkte sig som humoristiska, men som blev det ändå. Högern gjorde en variant på "som man bädda får man ligga" i valet 1946. Men istället var budskapet "som man röstar får man skatta". Ett bra och vad jag sett det första exemplet på ordlekar i svenska valaffischer.

Gästkrönikör på Elfsborg.se

2010-05-26T15:51:00.003+02:00

Nu har jag skrivit min första krönika i ett annat forum. Efter min text i Borås Tidning om sociala medier och fankultur blev jag kontaktad av Elfsborgs officiella hemsida om att med jämna mellanrum skriva krönikor där. Nu blir det kanske inte så mycket medier utan mer fotboll. Men i den första krönikan skriver jag om att regeringar verkar tjäna popularitetspoäng när det går bra för fotbollslandslaget. Innebär det att Sahlin & co bör önska att svenska landslaget misslyckas i EM-kvalets inledning i början av september mot San Marino och Ungern för att ha en större chans att vinna valet? Läs krönikan här.

Veckans valaffisch (vecka 21)

2010-05-23T11:01:00.004+02:00

Kosackvalet 1928 fick sitt namn efter högerns skräckpropaganda. Men valet 1928 var ett starkt ideologiskt val från både vänster och höger. I Socialdemokraternas valaffischer fanns det också starka inslag av negative campaigning. I veckans affisch anklagar SAP att inte tala sanning. Parollen att stå "över klasspartierna" ifrågasätts. Istället menar man att statsminister Ekman styrs av Lindman och högern, illustrerat med Ekman som drake och Lindman som håller i snöret. Notera att även Eliel Löfgren, partiledare för det liberala partiet och utrikesminister hänger i drakens svans.

Veckans valaffisch (vecka 20)

2010-05-16T11:53:00.005+02:00

Veckans valaffisch gällande smutskastning av motståndarna hämtas från 1924. Socialdemokraternas affisch som riktar sig mot valskolkarna med budskapet att de borgerliga gynnas av lågt valdeltagande. Karikatyren av högerns partiledare Arvid Lindman säger att valskolkarna är de borgerligas "bästa valmän". Intressantast är dock papegojan på Lindmans axel. Fågeln bär monokel och texten berättar att det är Reuterskiöld, Bondeförbundet. Carl-Axel Reuterskiöld, var professor i juridik och riksdagsman för bondeförbundet. Han var en av grundarna till föreningen Heimdal. Han var lärare i internationell rätt vid sjökrigshögskolan 1899-1912 och blev professor i juridisk encyklopedi och romersk rätt vid Uppsala universitet 1901. Han var professor i statsrätt och folkrätt 1909-1935. Reuterskiöld var regeringens ensamutredare angående kvinnans politiska rösträtt 1909-1911.Reuterskiöld var ledamot av riksdagens första kammare 1919-1938, fram till 1921 för Uppsala läns valkrets och från 1922 i Stockholms läns och Uppsala läns valkrets. Han var först politisk vilde, men anslöt sig senare till bondeförbundet, först 1922 och definitivt från 1924. Men varför han framställs som en papegoja på Lindmans axel har jag faktiskt ingen aning om. Skickar frågan ut i bloggosfären....

Sociala medier är gräsrötternas revansch

2010-05-10T07:35:00.001+02:00

Idag har en krönika jag skrivit publicerats i Borås Tidning. Den handlar om att sociala medier handlar om gräsrötternas revansch, att vi blivit så förblindade av hur partierna ska använda sociala medier att vi glömt det viktigaste. Sociala medier ger i första hand alla dem som är riktigt intresserade av politik en chans att prata politik. Läs krönikan här.

Veckans valaffisch (vecka 19)

2010-05-09T19:46:00.003+02:00

Att ge sig på motståndarens karaktär (karaktärsmord) eller kanske till och med utseendet är kanske det som de allra flesta associerar till när negative campaigning diskuteras. När miljöpartiet 1991 gav sig på alla borgerliga partiledare med bilder på djur som hade drag av nämnda partiledare hamnade man helt klart i facket svartmålning av motståndaren. När bilderna dessutom hade texten "Rösta som en människa" finns det inte någon tvekan. Den här typen av svartmålning är dock ganska ovanlig i svensk affischkultur, men jag ska visa fler exempel nästa vecka.